Misshandel

Få åker fast för våldet på stan. Anmälningar leder sällan till åtal. Den som misshandlar någon på stan behöver inte vara särskilt orolig för att straffas – knappt var femte polisanmälan går vidare till åklagare.

År 2010 anmäldes i genomsnitt 30 våldsbrott i offentligmiljö per dygn i Stockholms län. Andelen polisanmälningar om misshandel utomhus som går vidare till åklagare är dock bara 18,8 procent, enligt polisens rapport "Inspektion av våld i offentlig miljö". Det är lägst andel i hela Sverige. Av rapporten framgår att de flesta polisanmälningar om misshandel utomhus helt enkelt inte är utredningsbara. Det kan bero på att de inblandade varit onyktra så att det inte går att fastställa vem som gjort vad, eller att gärningsmannen försvunnit i vimlet. Ofta sker misshandeln sent på natten, när krogarna håller på att stänga.

Vid institutionen för Centrum för våldsprevention på Karolinska sjukhuset har man undersökt möjligheten att i förväg kunna se vem som kommer att bli våldsbenägen jämfört med den person som inte kommer ta till våld. Man fann att de med 91 procents säkerhet kunde ringa in den person som inte löper risk att begå våldsbrott. När det sen gäller att få fram ifall en person är farlig är träffsäkerheten bara på 41 procent.

Svensk polisforskning är enligt min mening eftersatt och styrd av politiska viljor. Inte minst av genusaktörer som ROKS. Dessutom saknar i princip alla rättsvårdande instanser alternativa och välfungerande verktyg och analysmetoder. Till exempel har nättidningen YakiDa satt matematik på och visualliserat det som annars bara uttrycktes tidigare i ord. Några exempel på det är omarbetningen från den kända "Sara"-metoden. En annan metod används för analys av trovärdighet och tillförlitlighet

Yakida har även tagit ett samlat grepp och kan nu som den första tidningen i Sverige lämna verklighetsbaserad forskning om hur polisen blir bedragen och falska polisanmälningar och deras orsak och verkan. Dessutom lämnas förslag på hur man kan minska andelen falska anmälningar. Det borde ligga i allas intresse.

Vad är misshandel?
Ringa misshandel är till exempel en örfil, en lättare spark, att knuffa någon så denne slår sig, att slita och dra i någons kläder.
Misshandel av normalgraden kan vara om man skadar någon så att denne får ett sår, bryter ett ben eller slår ut en tand. Det kan också vara att man rakar av håret på någon.
Till grov misshandel räknas livsfarlig misshandel med till exempel kniv, yxa eller skjutvapen. Om våldet är särskilt grymt räknas det också som grovt. Det kan till exempel vara att sparka på någon som ligger och att många personer tillsammans misshandlar någon som är hjälplös. Även spridning av vissa sjukdomar, till exempel HIV, räknas som grov misshandel.

Misshandel räknas som ett våldsbrott och bestraffas enligt Brottsbalken. Så här säger lagen om misshandel:
"5§ Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393)."
Det finns olika grader för hur allvarligt vårt rättssystem anser en misshandel vara. Enligt de straffrättsliga reglerna kan brottet definieras som ringa misshandel, misshandel av normalgraden och grov misshandel.
Det är alltså olagligt att slå någon, att göra någon sjuk. Att bli försatt i vanmakt kan betyda att binda eller hålla fast någon och att hålla någon inlåst.
När man talar om våld tänker nog de flesta av oss på handlingar som orsakar smärta och skada på kroppen. Sådant våld kallas fysiskt våld.
Det man kanske inte tänker på är att det finns flera olika handlingar som också är våld. Att bli knuffad en gång upplevs kanske inte som så farligt. Men att bli knuffad dagligen är outhärdligt. Det är samma sak med psykiskt våld. Att bli retad en gång är jobbigt, men att varje dag bli kallad hora, ful eller dum förstör självkänslan, och kan göra någon sjuk.

Psykisk misshandel kan vara att man blir kränkt genom förnedrande och förolämpande ord, som t.ex. hora, dum, ful eller äcklig. Det kan också vara kränkande beteenden eller handlingar som att till exempel bli hotad eller tvingad att göra saker som känns fel. Det kan handla om att någon slår sönder ens saker för att få en att lyda.
Psykisk misshandel ger inga blåmärken eller andra skador på kroppen. Den kan därför vara svårare att både upptäcka och bevisa, men det är ändå ett lika allvarligt brott som fysisk misshandel. De som utsätter någon för psykisk misshandel gör det för att kontrollera en annan person. Den som blir utsatt får sin självkänsla, sitt jag, sina tankar och känslor kränkta.

Antalet anmälda misshandelsbrott har ökat kraftigt de senaste tio åren. Under år 2011 anmäldes 89 500 misshandelsbrott i Sverige. Samtidigt finns det många misshandelsbrott som polisen aldrig får reda på.
Misshandel utomhus mellan personer som inte känner varandra, så kallat gatuvåld, är exempel på en form av misshandel där anmälningarna ökar. Gatuvåld drabbar ofta ungdomar.
Polisen får även in fler och fler anmälningar om misshandel mot barn och ungdomar som är 7–14 år. Dessa brott begås i huvudsak på vardagar och många av de misstänkta är själva under 15 år. Ökningen av antalet anmälningar mot unga beror sannolikt på att många skolor numera anmäler våld till polisen.

Gärningspersonerna är oftast män. Kvinnor misstänks i cirka 15 procent av de anmälda misshandelsfallen. Antalet unga kvinnor som misstänks för misshandel har procentuellt ökat mer än männen. Män är även i majoritet bland offren. Cirka en tredjedel av offren är kvinnor och drygt elva procent är barn.

17 procent av samtliga anmälda misshandelsbrott klaras upp genom att polisen hittar den misstänkte gärningspersonen och kan binda honom eller henne till brottet (år 2011).




Källor
http://www.brottsrummet.se/sv/misshandel
Källa Medicinsk vetenskap 3/10-2012
http://dinarattigheter.se/vad-sager-lagen/sa-har-sager-lagen-om-misshandel/