ADHD och DAMP

Normala människor upplever varje dag att kärleken är starkare än döden. Ett bevis på det framkommer när man betraktar vad verkligt drabbade genom historien har fått utstå, jämfört med nutidens kverulanter.

Ibland drabbas vi ändå av förluster som nästan är större än vi orkar bära. Hur kan då livskraften få vingar mitt i den svartaste av alla stunder? Hur går man vidare i livet under de mörka åren som följer efter när man har drabbats av en katastrof?
Att se ett barns sorg är det som alltid kännts svårast för betraktaren, det kan man förstå genom att titta hur dåtidens konstnärer skildrade gråtande barn. Att se den man älskar vrida sig i sorg och förtvivlan. Vi kan inget annat göra än att stå kvar och vänta och vända oss till Gud i vår förtvivlan. Och så har det nog varit genom alla tider?

Har man ADHD så orsakar den minsta motgång ofta ångest och livsleda – som man inte kan negligera även om man kan stå ut med annat beteende. Känslorna som går upp och ner drar benen åt olika håll. Hjärtat lyder inte hjärnan. Man tänker inte innan man talar och man agerar innan man tänker. Man har svårigheter att sitta still ens i korta perioder. Man kan inte ens fokusera på sin uppgift, hela vardagen ramlar isär. Man kan med ADHD verka emotionellt efterbliven med djupa depressioner och självförakt. Som ett litet omoget barn.

Men det är även den här personligheten som mobbar på sin arbetsplats, som mobbade i skolan, som spelar ut sina syskon gentemot föräldrarna. Får hon makt ligger diktatoriska ledaregenskaper nära till hands – i vårdyrken skulle hon sannolikt plåga sina patienter. Om hon, blir förälder, blir hon djävulen själv.
De med ADHD vet inte hur man ska hantera människor som de ändå älskar och kanske har svikit. De har vänner som försvunnit utan att de riktigt orkat ta tag i det. De har släktingar de så gärna skulle vilja sitta ner och tala med och reda ut alla missförstånd - lyssna till alla oförrätter de ställt till med.
Så vill den som ADHD beskriva problembilden.

Det är helt klart att dessa människor som inte kan styra sina impulser, som mår dåligt på gränsen till det suicida - eller som inte kan "läsa av" andra människor – måste få hjälp.

Men vilken hjälp handlar det om?
Den grekiska termen dialetik betyder konsten att diskutera och handlar om att ställa argument mot varandra för att komma framåt i en diskussion vilket en ADHD individ många gånger har svårt för.
Dialektisk beteendeterapi, DBT har tidigare främst förknippats med unga kvinnor med diagnosen borderline, och som använder sin aggressivitet även mot andra människor, som till exempel när de blir avvisade.
- Många kan kommunicera bra, men bara om de inte blir upprörda för då tappar de snabbt förmågan att kontrollera sig själva och blir impulsstyrda.
Terapin går ut på att man liksom stannar upp i sina känslor för att kunna identifiera dem och kunna sätta ord på dem och till slut kunna beskriva känslorna.

					Människor har fått lida av Annika Sundbaum Melins sjukdom ADHD, berättar hon i sin bok. Det är nog rätt synd om henne – egentligen – men hon lider inte av det – det gör däremot omgivningen.
		Annika Vretman, f.d Sundbaum -Melin

Hur kommer det sig då att det finns olika former av ADHD? Många som har störningen agerar ju till exempel inte lika dumt som Annika Sundbaum-Melin. Det finns ju framstående människor inom näringslivet likväl som i idrotten som har ADHD. Det bevisar att ADHD inte per automatik är en störning som man kan gömma sig bakom för att försöka förklara sitt störda beteende.

Som vuxen människa måste man kunna identifierar känslorna och kan ge uttryck för dem på något sätt. Sorgen kan finnas länge i kroppen, men ur dessa känslor kan det sippra fram glädje. Glädje är en stark känsla, liksom sorgen och kärleken. Det handlar mycket om att ge sig tid och energi åt att ge plats för tankar som man tidigare knappt snuddade vid. Det klarar en vuxen människa men även en ADHD-individ, om den verkligen vill.

Men har känslorna i relation till medmänniskorna ändrats under den historiska tiden? Var det lättare förr att känna och förstå sina känslor? Handikappade, missbildade och andra avvikande visades tidigare upp med glädje och nyfikenhet under 1800-talet som freakshowartister. Vid Europas hov hade dvärgar tidigare använts som gycklare men nu fick de även konkurrens av andra attraktioner där man skrattade åt andras sjukdomar eller olycka.

Nu idag har nya sjukdomar blivit kända, eller åtminstone fått ett namn. ADHD är en av de mer märkliga som man fått mera kunskap om. Hur hade en ADHD människa mött dessa sina olycksbröder?

			Bland de första som utnyttjade sin olycksamma situation anses vara de sammanväxta tvillingarna Colloredo från Italien turnerade under 1600-talet i Europa. Den ena tvillingen hängde ut från bröstkorgen på sin andra broder.

Darwinismen var på modet under 1800-talet och när en viss herre Farini presenterade den "felande länken" som skulle vara ett levande bevis på Darwins teori, var glädjen stor. Han antydde till och med att flickebarnet han visade upp vid namn Krao (som han påstod var en laotisk ord för apa) var en del av en ras av "små håriga människor" som bodde i ett avlägset område i Thailand.


Sarah Baartman var slavkvinna med den stora rumpan. Ursprungligen var hon en slav från Sydafrika. Hennes stora rumpa växte beundran hos de holländska kolonisatörerna. I Europa turnerade hon under namnet "Hottentott-Venus". Storbritannien som hade ett slavförbud protesterade när hon visades upp i London och hon hamnade sen i Paris hos en djurdressör. Det slutade illa för Sarah som 25 år gammal dog efter att ha levt som alkoholiserad prostituerad. År 2002 begravdes hon slutligen i Sydafrika, sitt hemland.


Grace McDaniels (1888-1958) kallades på engelska för "The Mule Faced Woman" och blev ansedd som den fulaste kvinnan i världen. Hon hade progressiva tumörer i hennes ansikte och läppar. Trots hennes utseende var hon tydligen en mycket generös och snäll kvinna. Efter en natt med en berusad showarbetare fick hon sin son Elmer (även bilden nedan). Trots att han såg efter sin mor var han inte särskilt snäll mot henne utan spenderade alla hennes pengar. Grace avled 1958 och Elmer bara sex månader senare.

			"Världens fulaste kvinna" med sin son Elmer.

Det är faktiskt så att mitt i den svartaste av sorger, när man inte förstår hur man själv skulle orka leva vidare och nästan får svårt att andas av sorg, så kan man ur den djupaste förtvivlan samtidigt känna förälskelse. Och en ADHD-människa kan faktiskt, precis som vilken människa som helst, bli kär även i en livskris. Det bevisar att kärlek och förtvivlan kan leva sida vid sida – det finns inga motsättningar, även om man har ADHD. Ett annat bevis är att om du förlorar någon av dina käraste så kommer du känna djup förtvivlan. Men samtidigt kan du känna förälskelse när du ser dina barn. Det kan också en ADHD-individ.

Religionen har länge varit en kompasskurs i hur man ska leva och uppföra sig men har fått mindre och mindre påverkan på dagens ungdomar i västvärlden. Det tomrum som avsaknaden av religionen ändå har medfört har inneburit att den egna personens värderingar kunna fylla hålrummet. Man brukar säga att det ?kändes bra? att göra så här, eller att ?både hjärta och hjärna ? var överens. Eller som en ADHD-individ ofta säger "Jag ville det...".

En ADHD-individ skyller även ofta ifrån sig att de inte kan hålla sig till "Vett och ettikett". Människor tvingas istället att behöva stå ut med de med ADHD's aggressiva och våldsamma utfall samtidigt som de försöker ursäkta sitt störda beteende och förväntar sig att bli förlåtna. Det är åtminstone vad Annika Sundbaum Melin påstår om sig själv. Varför ska man behöva ursäkta det, kan man ju undra? Begreppet "Vett och ettikett" har ju också ändrats genom historien. På medeltiden skulle man äta med fingrarna, nu använder de flesta ett verktyg som gaffel eller pinnar. I vissa länder anses det som en komplimang att rapa efter maten.

Någonstans i gamla egyptiska papyrusrullar har man funnit skrifter om hur man ska uppföra sig. Och redan den kände filosofen Konfucius menade att ordentliga människor ska kunna åsidosätta sig själva. Levnadsreglerna kallades för "limao", vilket betyder artighet på kinesiska.
År 700 f.kr samlades i boken "al-Adab al-Kabir" också ett antal levnadsregler av den persiske filosofen Ibn al.Muqaffa. Det handlade om allt från att klippa skägget till barnuppfostran. Boken menade dessutom på att man skulle hålla sin mun stängd eftersom gäspningar kommer från djävulen.

Även Gud har satt upp de tio budorden som levnadsregler som han gav till Moses. Döda inte, stjäl inte, ha inte begärelse till din nästas hustru eller du skall inte bära falsk vittnesbörd, t.ex. Den sistnämnda betyder att man inte skall ljuga.

I boken "II Galateo, overo de´costumi" ger den italienske diplomaten Giovanni Della Casa ut en samling riktlinjer på gott uppförande. Uttrycket "att inte känna sin Galateo" betyder idag att personen uppför sig oartigt.

Men nu på 2000-talet ska vi tydligen bara acceptera att när någon får för sig att det räcker med att påstå att man har ADHD för att personen ska kunna bete sig som ett svin och kunna slippa undan samhällets normala förpliktelser. Det håller inte, vilket bevisas av att det finns människor med ADHD som klarar att leva ordentligt. Det kan till och med vara så enkelt för de drabbade av ADHD som att man varje dag sluter sina ögon en liten stund och tackar livet för just "livet". För de har bara livet en enda gång.

I andra fall handlar det nog om helt andra orsaker än ADHD som de bara vill ursäkta sig med.



Uppdaterad 2023-01-21

			Redaktör och ansvarig utgivare: John Johansson yakida@telia.com www.yakida.se