Monica Antonsson sanningen om gömda

Grundläggande utgångspunkter missades i kölvattnet av debatten om Mia och Gömda, nämligen graden av förtroende och professionalism

Foto: SVT och Liza Marklund av Peter Jönsson, www.lizamarklund.com

Den 12 december 2008 kom Monica Antonssons bok "Sanningen om Gömda" ut. En bok som påstods berätta vad som egentligen hade hänt i Liza Marklunds bok "Gömda". Det hade tagit Monica två år att skriva boken, och Monica var ett halvt år försenad med manuset vilket innebar att bokförlaget inte kunde promota boken fullt ut. Nu hamnade förlaget på bokmässan i Göteborg 2008 utan hennes bok, bara med några infoblad. Till Monicas förtrett och ilska.

Även om Liza Marklund bok inte visat hela sanningen om Mia, så spelar det i sammanhanget inte allt för stor roll. Åtminstone inte så stor roll som Monica Antonsson vill göra det till.

Det grundläggande är hur man har hanterat sin källa och vad detta säger om de båda författarna av "Gömda" och "Sanningen om gömda".

Alla goda mänskliga relationer innefattar ett förtroende mellan parterna där människor måste kunna känna sig säkra på att de inte blir förrådda.
Den journalist som avslöjar en identitet begår inte bara ett brott enligt lagen, utan ska ses som en person utan heder som beter sig moraliskt vidrigt åt.

Hedern skall ges till Liza Marklund som höll sitt löfte till Mia, till skillnad från Monica Antonsson som såg till att Mias identitet avslöjades genom att vara delaktig i distributionen av foton på Mia. För, en publicering av ett fotografi är verkligen ett riktigt avslöjande av en identitet, mycket mer än att Mias olika namn genom åren avslöjades. Monica till och med publicerade foto på Mias barn och barnbarn i sin egen blogg.

Även Mias olika namn gick att få ut genom att läsa sig fram på Monicas blogg och dess länkar. Så i princip kan man säga att Monica Antonsson såg till att Mias identitet blev avslöjad både i ord och bild.

Monica Antonsson kunde också skrivit boken "Sanningen om gömda" utan att behöva röja identiteten på Mia och hennes familj. För läsaren av de båda böckerna var det inte särkilt viktigt att Mias familj blev offentliga och smutskastade. I synnerhet så smutskastade som de blev i Monica Antonssons olika hatbloggar.

Det intressanta för läsarna var att få reda på om Gömda var sann eller inte, och på vilket sätt den var osann. Det fanns ingen anledning för Monica att vara så elak mot Mia, som Monica var mot Mia. Det var ondska som utspelade sig på Monicas blogg. Ren ondska som Monica nöjt "kvittrade" över.
Att sedan Monica raljerade över när Mia inte kunde vara hos sin far och hålla hans hand på hans dödsbädd eller inte kunde närvara vid pappans begravning, visar att Monica bara ville vara elak.

Framförallt skulle aldrig en professionell journalist bedrivit en sådan "stalking" om sitt eget bokoffer som Monica Antonsson gjorde. Dels genom att publicera foton och namn på Mias barn, eller skriva att Mias ökenhus i Tuscon var till salu för 6,3 miljoner kronor, eller att Mia registrerat ett företag för detaljhandel.
Ingen annan än den som själv har utsatts för förföljelse och skitsnack på nätet kan på allvar sätta sig in i den utsatthet, panik och totala maktlöshet som den drabbade Mia måste ha känt, som dessutom var sviken av en vän, sin vän Monica Antonsson. Som brukar svika sina vänner och spela in dem på band i smyg.

Liza Marklund hävdade senare att "Gömda" inte är en kvinnas berättelse, utan sammanslagna berättelser från olika kvinnor. Det kan mycket väl vara så att Liza på ett skickligt sätt vävt in flera olika utsatta kvinnors/utsatta personers sanna berättelser. Varför skulle detta inte kunna var riktiga berättelser som sammantaget kan kallas för en sann berättelse? I så fall var det skickligt gjort av Liza, precis som kan kan förvänta sig av en duktig journalist och författare. Till skillnad från Monica Antonsson som försökte få ihop en egen historia som ett sensationellt avslöjande. De flesta läsare av Gömda insåg nog att boken var en gestaltad berättelse, en roman, som inte kunde vara korrekt ner till minsta detalj. Och det är ju inte Monica Antonssons bok heller.

Detta skiljer en professionell författare och journalist som Liza Marklund jämfört med en rännstensjournalist som Monica Antonsson.

Ärlighet:
Den enda utomstående åhörare som var delaktig i den avgörande kammarrättsförhandlingen var Liza Marklund. Varför skulle man då inte tro på Liza mer än på Monica Antonsson som varken var där och inte heller redovisade fullständigt underlag i vare sig i sin bok eller på sin blogg. Man kan fråga sig varför Monica Antonsson inte gjorde det, om hon nu verkligen var intresserad av att berätta hela sanningen?
Istället spekulerade Monica den 17 november 2008 i egna tolkningar av vad Kammarätten egentligen menade. Det var då som Yakida förstod att Monica troligen inte var så ärlig som hon försökte göra sig till.
Yakida försökte istället hjälpa till med att ge en rättvis bild av situationen genom att publicera komplett underlag från domstolsförhandlingarna. Detta hade nämligen inte Monica Antonsson gjort. På så sätt fick läsaren en bättre och sannare bild av situationen, vilken talade till Liza Marklunds förmån.

Att dessutom Monica Antonsson sedan lögnaktigt påstår att Liza Marklund hade fått sparken från tidningen Expressen, visar på Monicas oförmåga att hålla sig till sanningen. Att inte Monica ens klarar hålla reda på fakta som vilket årtal Gömda släpptes, visar oss läsare att det finns större anledning att misstro Monica Antonssons bok "Sanningen om gömda", än "Gömda".

Att Monica Antonsson svamlar i sin bok och blogg visas med enkelhet när hon på sidan 396 i boken skriver - "Mia tog nämligen i smyg med sig deras akter när hon och familjen lämnade Trossen" .
och i sin egen blogg den 14 februari 2009 påstår - "Mia skaffade sig tillgång till vissa kontorsutrymmen från vilka hon stal akter för kvinnor hon samarbetade med"
Om detta vet Monica Antonsson ingenting, så tillvida hon inte var närvarande och såg själva stölden. Och det var hon inte. Det är grovt förtal av Monica.

Liza Marklund visade istället prov på ärlighet, rättvisa och civilkurage. Det gjorde inte Monica Antonsson som inte ens kontaktade Mias föräldrar och syskon i sin research av boken. Istället kontakade Monica i stort sett bara de personer som kunde tala illa om Mia.

Skadorna:
Monica Antonsson var den enda som avslöjade några av personers identitet. Det gjorde aldrig Liza Marklund. Det har med civilkurage att göra. Och omsorg om de drabbade.
Därmed är det Monica som är orsaken till den skada och smärtor människor fick uppleva på grund av Monicas framställning av identiterna. Det är Monica som är orsaken till att en namngiven oskyldig person hängdes ut med namn och fotografi som våldtäktsman och mördare, inte Liza Marklund, som istället skrev om anonymiserade personer.
Monica anklagar dessutom Liza Marklund för att ljuga, men den enda som skriftligen har blivit avslöjad med att ljuga om Mia är istället Monica Antonsson.
Det är lögnen som har skadat, skadar och möjligen kommer att skada

Anonymitetsskyddet:
Mia påstår att hon utlovats källskydd av författare av boken "Sanningen om Gömda". Det finns ingen anledning att misstro den uppgiften, i synnerhet när vi bevisligen vet att Monica är en journalist som inte håller på sina löften och inte värnar om "källskydd". Vi vet också att Monica i smyg bandar alla sina samtal med vänner och uppdragsgivare och hotar med att publicera samtalen på internet. Däremot vet vi, att Monica Antonsson på sin blogg gjorde allt för att underlätta för sina läsare att få reda på Mias verkliga identitet. Som några exempel kan nämnas att den 21 december 2008 berättade Monica i sin blogg att, citat:
Domen är utlagd på: http://www.ramonafransson.se/#post297
Eller som den 30 december 2008 då gick Monica också ut i sin blogg och berättade att bilderna på Mia publicerats på Daddys blogg. I själva verket hade Monica redan den 26 december berättat följande i sin egen artikel http://monicaantonsson.blogspot.com/2008/12/based-on-false-story.html.
citat:
På julnatten ändrades även en hel del på My space där hela familjen Gömda sedan länge haft sina sidor. På Mias son Dennis hemsida låg exempelvis bilder på såväl Mia som hennes man Lance men även en bra bild på dottern Sara och hennes son Sean. Osama fick bilden för flera veckor sedan. Han blev mycket rörd och sa, att hans sedan över 20 år försvunna dotter Sara liknar hans systerdotter. Dennis sida ligger kvar på samma ställe under nytt namn. Det gör även Saras sida. Mias och Luis sidor har jag inte letat efter. Hon försöker sopa igen spåren efter sig nu och det är väl bra, slut citat.

I sin blogg skriver Monica Antonsson senare den 3 januari 2009 följande,citat:
"Radera snälla...Innan dagen är slut vill jag vädja till alla att radera de namn- och adressuppgifter till Mia som cirkulerar på nätet. Bilderna kan vara detsamma, de är gamla som gatan, men namn och adresser drabbar just nu fel personer. De är nämligen inte korrekta. Det bor andra människor än Mia på den/de uppgivna adressen/adresserna. De har ingenting med "Sanningen om Gömda" att göra.
Detsamma gäller Mias barn vars sidor lär ha hittats på en populär internetplats. Radera länkarna snälla... De har ingenting gjort som motiverar publicitet, slut citat

........ Men att det var Monica själv som "snott" bilderna på barnen och publicerat dem (mail3) och att det var Monica som låg bakom publiceringen av Mias identitet, höll hon självklart tyst om.

Mia anmälde Monica för att ha röjt anonymitetsskyddet och Justitiekanslern startade en utredning i ärende 8166-08-30. Monica skrev då:
citat: "Hade jag bekräftat för dem jag intervjuade i min bok, att den Mia de berättade om var densamma som huvudpersonen i Gömda som jag intervjuade 1995 och 2006? Mycket knepigt. Flera av de förhörda förstod inte ens frågan. Inte polisen heller. De fick till och med göra om vissa förhör av den orsaken. Som tur var hade jag inte bekräftat att deras Mia var Gömdas Mia. Det visste vi ändå", slut citat
....... Här försäger sig Monica och medger att det var samma person som de pratade om och att "det visste vi ändå", och därmed är anonymitetsskyddet röjt även på den punkten. Dessutom hade det varit omöjligt att föra en diskussion om de inte talat om namnet för varandra.

Den 11 december 2008 skriver Monica i sin blogg istället,
citat: "Jag har aldrig tagit emot några anonyma uppgifter från Mia. Hon har heller aldrig begärt något anonymitetsskydd. Skälet är enkelt. Jag hade inte den blekaste aning om vem hon var", slut citat.
....... Monica har alltså pratat med cirka 40 personer som hon intervjuvade, utan att hon visste vem Mia var, fast tydligen det visste de ändå. Hurdå, kan man lätt undra?

Sedan försöker Monica göra gällande att hon har friats av Justitiekanslern ifrån den anmälan som Mia inlämnade. Men Monica blev inte ens förhörd av polisen, och inte heller kontrollerade polisen Monicas epost. Då hade polisen fått fram att det var Monica som avslöjade Mias identitet med fotografierna som Monica såg till spreds på internet. Monica skrev istället den 11 maj 2009,
citat: "Jag vet naturligtvis att jag inte har röjt Mias identitet. Än mindre har jag svikit något löfte om källskydd. Det vet Mia också. Jag kan till och med bevisa det", slut citat
....... men något bevis från Monica som styrker detta bevis har Monica aldrig visat upp, vilket vi med säkerhet kan utgå från att Monica annars hade gjort. I synnerhet eftersom hon var anmäld för just det. Ett sådant bevis hade Monica aldrig undanhållit.

Bloggen Daddys fick skulden för att först ha publicerat fotot på Mia. I själva verket var det Monica som såg till att fotot med namnuppgifter spreds till Daddys blogg. Men vad Monica inte har berättat är att Mias personuppgifter tidigare låg på en annan blogg den 16 december 2008, nämligen den f.d nämndemannen Cecilia Beckroths blogg, vilket Monica mycket väl visste om. Det som skiljde de båda bloggarna åt var att fotografierna på Mia publicerades på Daddys, som därmed utgjorde det som blev publiceringen och röjandet av Mias identitet.

Debatten
När Monica väl gavs möjlighet att delta offentligt i debatten tackade hon oftast nej av olika påhittade orsaker, och skrev, som exempel, i sin blogg den 10 december 2008, "Igår tackade jag nej till Svt Östnytt att på tisdag sitta i Norrköpingsstudion och debattera sant/osant med en representant från Piratförlaget".

Monica bölade istället över att inte hon fick mer utrymme i media. Men varför skulle media göra det? Låta Monica gapa o skrika och vara oförskämd mot alla som hon var i sin blogg? Självklart avstod media när de såg hur Monica uppförde sig i sin blogg och hur hon hetsade sina läsare mot Mia. Hedern till media i detta fall som visade gott omdöme och ansvar. Rakryggat. Det var bara Monica som inte förstod att hon lade krokben för sig själv med sin blogg.

Monica skriver i sin blogg söndagen den 18 januari 2009 :
"Liza Marklund påstod att familjen fick asyl i USA på den enda löst hängande meningen på sid 2 i Kammarrättes protokoll.
Jag har inte sagt att det inte stämmer. Men jag tror det inte. Jag vill se asylskälen och eventuella intyg från högt uppsatta politiker i Sverige om sådana finns".
Monica Antonsson hade alltså INTE ENS SETT det avgörande beviset som utgjorde skälet till att familjen fick asyl. Och Monica var heller inte närvarande på Kammarrättens överläggning, vilket däremot Liza Marklund var
Istället skrev Monica i sin blogg den 29 maj 2009, citat: "Avsaknaden av kritik av mina teorier när det gäller exempelvis asylen är ett bevis så gott som något för att de är i allt väsentligt riktiga", slut citat.
..... tydligen hade Monica förväntat sig att läsare ska kritisera och debattera något som Monica inte ens hade sett. Detta bevisar att Monica har tagit sina egna spekulationer som intäkt för att hennes egen bok skulle vara "sanningen".
De som ändå vågade sig på att kritisera boken trakasserades på olika sätt så att polisen fick rycka ut.

Skadestånd
Osama borde väl åtminstone vara värd 25 miljoner i skadestånd för att hon falskt har hängt ut honom som massmördare, våldtäktsman och krigsskadad psykopat, påstods det. Saningen ska istället vara att Osama lär ha frågat Monica om han kunde få en "slant" i ersättning för att han bistod Monica så att hon kunde skriva sin bok. Inte en krona i ersättning ska ha han ha fått från Monica som glupskt tog allt själv. Liza däremot ordnade däremot med ekonomin för Mia och barnen i olika sammanhang.

Avslutningsvis:
Enligt Monica så faller också allt ansvar på Mia och Liza. Detta är fel. Allt faller på Monica som var en oskicklig journalist som inte klarade av att skriva en bok utan att förstöra för andra människor med egna vilda spekulationer. Monica Antonssons bok "Sanningen om Gömda" är därför mer fel än Liza Marklunds.
Monica Antonsson skulle nämligen kallat sin bok "Monica Antonssons sanning om gömda", för något annat än en en tvivelaktig bok kan den aldrig bli.

Jan Guillou såg klokt nog vad det handlade om när han i Aftonbladet den 15 februari 2009 skrev under rubriken "Bloggarna kan aldrig få den riktiga makten" och konstaterade, citat: "Låt oss tänka igenom förloppet.... För det andra pekades en mängd dittills anonyma personer ut i den antonssonska motboken." slut citat.
Det var snyggt av Jan Guillou att inte tillskriva Monica med stort A, i "antonssonska", för det är hon inte värd.
Därefter svarade Monica, citat: "Liza Marklund och hennes romaner är av noll intresse för mig. Hon har ingenting jag vare sig tilltalas av, ser upp till eller tycker illa om", slut citat.. ....detta ser heller inte ut att stämma, eftersom Monica har vad som kan beskrivas bedrivit en klappjakt och stalking på Liza på internet i ett antal år, som till och med innefattade Lizas barn där Monica raljerade övder dotterns cancersjukdom.

Den enda som bedragit sina läsare är Monica Antonsson och den som bedrager har varken heder eller ära. Ärlighet, rättvisa och civilkurage saknas också i Monicas bok och efterföljande blogg. Är det så att sanningen ska nå fram måste Monica Antonsson antingen erkänna att hon ljugit för att nå framgång med sin bok och/eller erkänna att hon är en usel journalist.

Den stalking och förföljelse som Monica sedan har utövat mot Mia och Liza Marklund är en annan historia. Men att en journalist som Monica ändå är, kan sjunka så lågt som att raljera över Lizas barns cancersjukdom, visar hur lite Monica ändå respekterar personlig integritet.

Monica har också skrivit, citat: "Min bok är garanterat sann och har stått pall för en sällan skådad granskning", slut citat.......

SVAR: Nej, det finns inte belägg för att Monicas bok är 100% sann. Istället är det bevisat att Monicas bok innehåller hennes egna vilda spekulationer, som dessutom är osannolika.

och

SVAR: Nej, de personer som försökt eller vågat att granska och debattera boken har hotats och trakasserats av Monica i sådan omfattning att polisen har fått rycka in.

och

SVAR: Hade Justitiekanslern och polisen fått reda på Monicas mail och de uppgifter som presenterats här på Yakida så står det helt klart att Monica Antonsson säkerligen hade fått fängelse för att ha brutit sitt källskydd.

Enligt Lagen.nu så anges det om anonymitet följande citat:
Tystnadsplikten omfattar inte enbart namnet på den vars identitet inte får röjas, utan alla slags uppgifter som kan leda till ett identifierande av personen (SOU 1990:12 s. 247 och 273). Slut citat.
Tidsmässigt hände följande och i dessa händelser kan därför konstateras att Monica Antonsson bröt mot sitt källskydd minst fem (5) gånger :

12 december 2008. Monicas bok "Sanningen om Gömda" kom ut.
16 december 2008, Mias personuppgifter fanns ute på Beckroths blogg.
21 december 2008, Monica ger en länk till domen som finns hos Ramona.
26 december 2008, Monica ger information om MySpace där foton på familjen "Gömda" finns.
28 december 2008 kl 15:49. Monica skriver till bloggen Daddy. "I morgon får du mail".
29 december 2008 kl 10:07. Marie Hjortzberg skriver till till bloggen Daddy . "Hej jag fick din mailadress från Monica Antonsson. Skickar ett par bilder".
29 december 2008 kl 14:08. Daddys blogg publicerar namn + foto på Mia
29 december 2008 kl 14:48. Monica skriver till bloggen Daddy. "Jag har sett sidan". "Hur många tänker sno bilden tror du?..".
29 december 2008 kl 15:42. Monica skriver till bloggen Daddy "Nu väntar jag bara att någon ska berätta för mig att ligger på din blogg".
29 december 2008 kl 18:42. Nättidningen Dagens Media publicerar en artikel av Tonchi Percan om att bilderna nu är ute, bara tre timmar efter publiceringen på Daddys.
29 december 2008 kl 18:42. Monica skriver till bloggen Daddy. "Tonchi Percan ..har redan skrivit en grej om bilderna för dagens media"
29 december 2008 kl 20:00. Nättidningen Yakida lägger ut foto på Mia.
30 december 2008 kl 12:07. Expressen skriver om att foton på Mia lagts ut på en blogg, Daddys.
30 december 2008 . Monica skriver i sin blogg, "Mia har hängts ut på nätet med såväl bild som påstått aktuellt namn. Bilderna kommer inte från mig. Bröllopsbilden är - om den är korrekt - över 20 år gammal".
3 januari 2009. Monica upplyser sina läsare om att fotografierna och länkarna till barnens MySpace-sidor är rätt, men fel bostadsadresser har grävts fram av läsarna.
27 januari 2009. Monica publicerar bilder på Mias barn och barnbarn.

Läs mera om Monica Antonssons falska pedofillista, >>>

Uppdaterad 2023-01-21

Redaktör och ansvarig utgivare:
John Johansson
yakida@telia.com

www.yakida.se