DNA som test på brottsplats

Matematik kan bli en fråga om liv eller död - eller ett mycket långvarit fängelsestraff. I en del rättsfall bygger nämligen bevisföringen på vad matematiker kallar för betingad sannolikhet, vilket kräver att åklagare, försvarare och domstolens medlemmar håller tungan rätt i munnen. Följande beskriver problemet:

Ett brott begås och gärningsmannen lämnar DNA på brottsplatsen, och vi antar att polisen vet att brottslingen är svensk. I ett desperat försök att finna gärningsmannen börjar polisen DNA-testa helt slumpmässigt utvalda medborgare i stort antal och slutar först då de finner en överensstämmelse.

DNA-testet har dock en del begränsningar, som innebär att sex svenskar kommer att matcha DNA-spåret, även om bara en av dem kan vara skyldig. Vi har nu följande siffror. En brottsling och fem oskyldiga som matchar DNA-spåret och nio miljoner svenskar.

I sitt anförande inför rätten resonerar åklagaren sålunda: Sannolikheten för att en oskyldig person matchar DNA är 5/(9.000.000)=0,00006%.

För många av rättens medlemmar kommer detta utan tvivel att låta som om den åtalade med nästan 100 procents säkerhet är skyldig. Det är dock fel. Det avgörande är nämligen inte om den åtalade matchar DNA-spåret, utan om verderbörande är skyldig eller inte.

Lyckligtvis ställer försvararen upp den relevanta ekvationen. Sannolikheten för någon är oskyldig, även om han matchar DNA, är 5/6=83%.

Har polisen inget mer att gå på när det gäller den åtalade än DNA-beviset, bör rätten fria honom.

Vad som heller inte är så känt, är att det går att hacka dna-bevis från brottsplatser som lagras i dna-databaser. Forskare vid företaget Nucleix i Israel har lyckats tillverka prover både från blod och saliv med dna från en annan person än donatorn. Forskarnas skriver i en artikel i tidningen Forensic Sience International Genetics att det finns två vägar att förfalska dna-bevis. Ett falskt dna-prov kan till och med skapas med vanlig laboriatorieutrustning av studenter utan att ens ha tillgång till individens vävnadsprover.

Källa: www.nyteknik.se