Gubbar, gubbar, gubbar ...

	JAG ERKÄNNER. Jag är en gubbhatare. Jag kan inte hjälpa det, men gubbarna står mig upp i halsen. Gubbar, gubbar, gubbar överallt. Det är kd-gubbar, EU-gubbar, regissörgubbar, programledargubbar, sportkommentatorgubbar, domargubbar, presidentgubbar, presidentkandidatsgubbar, låtskrivargubbar, Skandiagubbar, bluffgubbar och snuskgubbar. Nu är ju jag en ung, frisk och uppkäftig flicksnärta på 21svåra år, så det ska erkännas att det är många män som för mig faller under beteckningen "gubbe". Till att börja med alla som är över 35 och av det manliga släktet, är i mina ögon gubbar. ÄR MAN UNDER 35 kan man även klassas som gubbe om man antingen:

1. är tunnhårig, lönnfet och glasögonprydd och raggar på småbrudar som mig på krogen, trots att man rakt ut bett dem
retirera till det röv? ursäkta rävhål de krälat sig upp ur.
2. beundrar Jan Guillou och Bingo Rimér och har en lika föråldrad syn på vad som är
viktiga ingredienser i en nyhetstidning som Johan Hakelius; det vill säga de anser att lättklädda flickor på sidan tre inte är något att reta upp sig på, utan tvärtom bör ses som ett lika roligt och modernt inslag idag som för 60 år sedan. Eller
3. de dricker mer än fem Norrlands guld i veckan och skrattar högt åt serier som Alla älskar Raymond och Nilecity (mera överskattade gubbar än Killinggänget får man leta efter) eller tänker äntligen någon som säger sanningen när stofilgubbe efter stofilgubbe kläcker ur sig korkade kommentarer om tjejer och sport eller homosexuella ishockeyspelare i Sportklubben.

KORT SAGT, världen är full av gubbar, och om man slapp se deras fula trynen hela tiden kanske man skulle kunna få lite lugn och ro, men icke. Gubbarna kan inte hålla sig borta. De tränger sig före i trapporna utanför Åhléns, de dreglar efter tjejer på stan, de pratar (och pratar, och pratar ?) på folkmordskonferenser, de låter våldtäktsmän slippa undan straff i tingssalarna, de tycker de är roliga nog att ha sina egna (exakt likadana) värdelösa pratshower i TV, de håller fanatiska tal som ska göra dem till presidenter, de hasar runt på hockeyrinkar och slår ut tänder på varandra för X antal miljoner i timmen, de pratar alldeles för högt i sina headsets på tunnelbanan, de intervjuas ständigt på TV för att deras penisar gjort dem till kommunchefer, påvar, ministrar, kungar, sportlegender, presidenter, statsministrar, näringslivspampar och hyllade författare.

BLÄÄÄ! UUURK! TVI! Jag står inte ut med att se en enda gubbe till! Ge mig Mona Sahlin, ge mig mera Maud Olofsson, ge mig Margot Wallström, ge mig mera Carin Götblad, Linda Skugge och riktigt roliga Maria Lundqvist - jag blir så glad när jag ser dem! Ge mig en kvinnlig statsminister och jag är DIN FÖR EVIGT!
Om jag fick bestämma skulle jag rensa upp i gubbträsket med en machete, nej det räcker inte, jag skulle använda en snöslunga, nej det räcker ta mig tusan inte heller, jag skulle ta chansen och dra fram med en armé av stridsvagnar á la Bush och meja ner de allihopa!

INTE EN MAN på någon viktig post så långt ögat når, inte en enda nonchalant gubbstrutt kvar i lagens korridorer och inte en enda buffel i talarstolen i riksdagen. Statsministerposten skulle vara tom, varenda VD-stol på vartenda företag i hela Sverige skulle vara ledig och det skulle susa ödsligt på sportarenorna. För att vänta på att gubbarna ska dö bort, det har vi inte tid med.
Alla vi unga tjejer, som väntar på att ta över, kommer innan dess att hinna gå under av leda och frustration. Vi kommer snart att ha tappat öronen av allt gubbsnack, kräkts sönder våra egna stämband som en reaktion på deras ständiga uppenbarelser i vartenda medium och fått blåslagna knäskålar som ett resultat av allt självförsvar på krogen.
Och det förlorar ju gubbarna också på, för det kommer nämligen inte att avlas fram
någon ny generation med små snorgubbar som växer upp till tonårsgubbar för att slutligen bli äckelgubbar och sedan gammgubbar i sina förfäders fotspår.

NEJ, DAGENS UNGA LIVMÖDRAR håller redan nu på att bomma igen och låsa om sig som ett direkt försvar mot gubbinvasionen.

Herregud, en miljon till den som uppfinner mig ett anti-gubbserum som jag kan ta varje morgon för att undvika panikattacker orsakade av denna fruktansvärda GUBBTERROR.

Stina Zakrisson

på gränsen till nervsammanbrott
- studerande i Kiruna och Stockholm

Källa: Ett debattinlägg i tidningen www.kuriren.nu

Uppdaterad: 2011-06-09

			Redaktör och ansvarig utgivare: John Johansson yakida@telia.com www.yakida.se