Det finns en del forskning om vilka riskfaktorer som kan leda till att en person blir kriminell. Det kan handla om att man redan som litet barn är aggressiv, förstör och har sönder saker, har koncentrationssvårigheter eller har svårt att umgås med andra barn och vuxna. Det kan bero på att det inte fungerar i skolarbetet eller att personen har problem med kamrater. Därför är det viktigt att samhället kan stödja personen så att inte någon grogrund uppstår för att senare börja begå brott.

Det betyder dock inte att alla barn som visar prov på de riskfaktorer blir kriminella. De allra flesta som växer upp i riskmiljöer blir inte kriminella. Det finns inte heller bara en enskild omständighet som påverkar risken för att bli kriminell, utan ofta handlar det om flera olika samband. De individuella riskfaktorerna som man ändå tidigt kan spåra är att personen själv har en tillåtande attityd gentemot brott och problematiska beteenden, och att man har för en rastlös, risktagande eller aggressiv läggning. Just mobbing är ett aggressivt beteende.
Man har funnit att det finns ett samband med en riskfylld livsstil, och därmed ökar också sannolikheten för brottslighet. En riskfylld livsstil är dock inget man får genom några kriminella gener, eftersom det inte finns några sådan i människan.

En vanlig definition av mobbning är att det är en fysisk, verbal eller psykologisk attack, eller ett övergrepp som avser att skapa rädsla, stress eller tillfoga skada hos offret.
Forskning visar också att mobbning kan leda till allvarliga konsekvenser på lång sikt — både för den som blir mobbad och den som mobbar.
Rapporten "Effekter av anti-mobbningsprogram - vad säger forskningen?" visade också att 60 procent av de före detta mobbarna (pojkar) hade dömts för minst en kriminell handling vid 24 års ålder.
Därför är det så viktigt att vara uppmärksam på just mobbing och vidta åtgärder så fort som möjligt. Mobbing är egentligen många gånger ett slags Hatbrott.

Hatbrott eller mobbing, och i viss mån extremistbrott, är uttryck för intolerans och har ökat i och med utbredningen av internet.
Intolerans är ett samlingsbegrepp för invandrarfientliga, antisemitiska, islamofobiska och homofobiska åsikter och handlingar. När handlingarna är kriminella och intolerans finns med i bilden, kallas det för hatbrott.
Hatbrott kan handla om brottsoffrets sexuella läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck. Det kan också motiveras utifrån brottsoffrets etniska bakgrund, hudfärg eller nationalitet. Ett hatbrott kan också vara allt från ett mord till kränkande klotter på någons husvägg. Det är motivet till brottet som avgör om det är ett hatbrott eller inte.

I 59 procent av de identifierade hatbrottsanmälningarna som gjordes i Sverige år 2012 var gärningspersonen obekant för den utsatta. I 32 procent av fallen var gärningspersonen bekant med den utsatta (till exempel en granne, kollega eller skolkamrat) och i 5 procent av anmälningarna var gärningspersonen en närstående. Detta är möjligt främst genom att många näthatare är anonyma i olika hatbloggar och diskussionsforum på internet. Uppskattningsvis 5 518 brottsanmälningar från år 2012 identifierades med ett hatbrottsmotiv.

Skolor i Sverige har en skyldighet att förebygga mobbning. År 2012 gjordes en undersökning av antimobbningsorganisationen Friends som visade att 51 procent av tjejerna hade blivit utsatta för kränkningar på nätet eller via mobilen. Siffran för killar var 39 procent. För att den här statistiken ska vända måste lagarna bli lättare att använda, och då är det en förutsättning att anonymiteten på internet försvinner.
Framför allt bör vi som jobbar med massmedia fundera på hur vi har kunnat få ett samhällsklimat som legitimerar såna här företeelser. Jag anser för det första, att alla som innehar en webbplats på nätet måste ha en ansvarig utgivare som kan ställas ansvarig.

På internet har journalisten Monica Antonsson i många år ansetts av mig och av många andra som den värsta näthataren, eller nätmobbaren i Sverige och det är därför som hon och den s.k Vallentunaligan" har studerats som representanter för den nya kriminaliteten. En mobbare är i grunden en sadist och vad man kan se ur hennes olika hatbloggar så uppvisar hon och hennes vänner också de faktorer som beskriver äkta sadister.

			Foto Monica Antonsson av Yakida

Hur gör man då för att stävja den nya kriminaliteten som många gånger har sitt ursprung från just mobbing, bestående av grupper av sadister? Det räcker faktiskt med att det är en enda person som är själva "huvudmobbaren", den så kallade frontfiguren, och att man kan identifiera frontfiguren. Det är nämligen utifrån denna person som den organiserade nya brottsligheten sedan får sitt fotfäste.

Att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet är inte bara en fråga för Polisen. Det måste naturligtvis börja i skolorna så att vi lär kommande generationer internetbrukare att hantera det fina verktyg som internet ändå kan vara. Internet har kommit för att stanna, och då måste vi ju också lära oss att använda det på ett vettigt och klokt sätt.

Tänker man normalt på den organiserade brottsligheten så tänker man många gånger på gängkriminalitet. Men de synliga gängen på internet är bara en del av den organiserade brottsligheten och utgörs till stor del av löst sammansatta och flexibla grupper. Så är fallet med Vallentunaligan där det finns en lojal skara av beundrare av deras frontfigur Monica Antonsson som samlas i hennes olika hatbloggar och där nya beundrare kommer och går efter att till slut ha tröttnat på Monica Antonsson. Det ser man tydligt i de många vittnesmål som inlämnats till Yakida.

Vi har lärt oss att se den organiserade brottsligheten som den har presenterats i media och som visat upp brottslingar som Ulrike Meinhof och Jihad Jane.
Ulrike Meinhof var en av grundarna och ledarna för den marxist-leninistiska Röda armé-fraktionen (RAF). RAF såg sig själv som en stadsgerilla men betraktas allmänt som en terroristorganisation. Hon formulerade organisationens ideologiska koncept. 1970 deltog Meinhof i fritagningen av Andreas Baader, och 1972 var hon delaktig i fem bombattentat med sammanlagt fyra dödsoffer. Meinhof greps 1972 och påträffades, fyra år senare, i maj 1976 död i sin fängelsecell.
Colleen R. LaRose, även känd under namnen Jihad Jane och Fatima LaRose. Hon föddes 1963 i Michigan, var bosatt i Montgomery County i Pennsylvania och är en amerikansk misstänkt terrorist och islamist. Hon misstänks för mordförsök på konstnären Lars Vilks

			Ulrike Meinhof och Colleen R. LaRose

Men den nya grova brottsligheten på internet drabbar privatpersoner, företag och samhällsinstitutioner på ett annat sätt. De kriminella skapar ett parallellt samhälle på internet med sina egna lagar där lagstiftningen har svårt att hänga med.
Den organiserade nya brottsligheten har blivit ett stort problem i samhället och nästlar sig in precis överallt, eftersom Internet inte har några egentliga "skyddsvallar". I en vanlig lägenhet har man ju t.ex. dörren som man kan stänga om sitt hem. Men så är inte fallet med internet eftersom man behöver internet i det dagliga arbetet som att t.ex betala räkningarna.

Det finns inte en särskild typ av brott eller gärningsperson som är organiserad brottslighet utan det som karaktäriserar den nya organiserad brottsligheten är själva processen, att brotten begås av flera personer som organiserat sig, men att man har en frontfigur som man samlas kring. Denna process ser man tydligt när man studerar "Vallentunaligan". Man skulle kunna kalla processen för organiserad brottslig sektverksamhet, lika gärna. Det som skiljer dem åt är just innehållet av faktorn "Sex".

Brå definierar organiserad brottslighet på följande sätt:

", från Brå, visade att utpressare använder subtila hot och anspelningar på företagarens privatliv för att skrämmas och få företagaren dit de vill. Här har man lyckats med att säkra bevis på Vallentunaligans metoder. I bilden nedan till höger är ett avtal som en företagare i Vallentuna var tvungen att skriva med Monica Antonsson för att slippa bli hennes trakasserier.

			Monica Antonsson och avtalet

Man vet också att Vallentunaligan försökte med att påverka rättsprocesser med hot och andra metoder som rubriceras som övergrepp i rättssak. En specialstudie som Brå har gjort visar att antalet anmälningar om övergrepp i rättssak ökade med 70 procent mellan 1999 och 2006.
Statistiken i Sverige ser mörk ut just nu. Framför allt för att man kan lära sig av historien och försöka bli ännu bättre på att hantera den här typen av fenomen, som Monica Antonsson trots allt är.

Nästan alltid har det funnits tydliga varningssignaler när någon person eller företag har råkat ut för henne. Flera gånger har de utsatta haft kontakt med polis eller rättsväsendet innan de drabbats som värst av hennes raseri på internet, men det har inte hjälpt. Eventuellt kan man försöka hitta de indikationer hon/de sänder ut och som leder till det dödliga våldet. Jag menar att det går att förutse Monicas och Vallentunaligans handlingar.

Pedofiluthängningar av oskyldiga är misandris – manshatets – ­yttersta konsekvens, och som också är något som Monica Antonsson är bland de ledande i Sverige med, enligt en undersökning jag utförde från 2011. Ett våldsbrott har därmed begåtts. Sådana faller under allmänt åtal – men läggs ofta ner för att bevisningen är klen.
Det är bara det att samhället ser på mördare och organiserad kriminalitet med "gamla glasögon".
Det ska dock kunna gå att åtala sådana som personerna i Vallentunaligan, även om det utsatta offret inte vill medverka. Polisen måste också snabbt kunna dokumentera och ta vittnesförhör så fort hon attackerat någon.

Polisen vet att Vallentunaligan hotar människor till livet. En av de tydligaste varningssignalerna som har noterats har varit Monica Antonssons olika typer av hot och skändningar mot gamla människor där det är uppenbart att hon självklart måste haft avsikten att den gamle ska dö av hjärtslag. Därför är det så viktigt att det verkliga näthatet, när det är som värst, blir belyst och att vi vågar prata om det. Vi pratar alltså om den nya kriminella brottsligheten på internet i egenskaper av att de är riktiga mördare.

Yakida har tagit emot flera vittnesmål om hur hennes offer hålls tillbaka ­ eller begränsar sina liv. En person som uttrycker en åsikt i offentligheten får vara beredd på hat, aggressivitet och hot om våld, av Monica Antonsson.

Men man måste förstå att Monicas beteende är en del i ett komplext system av under- och överordning, av maktrelationer och könshierarkier. I nästan samtliga fall av Monicas attacker har det funnits varningssignaler om att något inte står rätt till, utan att någon har reagerat. Samhället agerade till exempel med yrvakenhet 2000 när Annika Tiger började trakassera människor och företag på nätet.
- Rättssamhället brottas fortfarande med detta eftersom internetutvecklingen är snabbare än lagstiftningen. Under de senaste åren har situationen trappats upp, med fler varningssignaler – och allvarligare.

Man kan fråga sig varför gör inte polisen då någon riskbedömning av Vallentunaligan? De vet ju om att ligan har försökt lura Justitiekanslern, till exempel.
Monicas olika dödshot togs heller inte på allvar, ingen riskbedömning gjordes, och ändå slutade det med att en ung kvinan försökte begå självmord. Det är dags att lära av misstagen, gå till botten med hur polis ska agera.
En sådan riskbedömning av Vallentunaligan skulle ge träff på nästan alla riskfaktorer: dödshot, separation, svartsjuka, alkoholproblem, en instabil arbetssituation, hade använt våld tidigare, var dömda och misstänkta för andra brott. Hade hot-och riskbedömningsinstrumentet använts här hade poliserna fått något att tänka på.
Här hade utan tvekan Yakidas matematiska modeller kunnat användas

Gång på gång kommer kritik om för få åtal och fällande domar. Senast för några år sedan kritiserade justitieombudsman Hans-Gunnar Axberg myndigheternas agerande då Carla Saado mördades 2010 i Huskvarna. JO fastslår att polis är skyldiga att ta hot på allvar, att hot är vanliga är ingen förmildrande omständighet. Polis ska agera tills åklagare tar vid och åklagare ska skaffa gediget beslutsunderlag.

Eftersom journalister är mer tillgängliga genom sociala medier har allmänheten lättare att få sin röst hörd och kan svara journalisterna. Det har inneburit att trakasserier och hot är ett växande problem på internet. De senaste fem åren har till exempel var tredje norsk journalist blivit utsatt för trakasserier, var femte har blivit hotad och två av hundra har utsatts för våld. De visar en undersökning som visar att två till tre norska journalister utsätts för våld varje månad
Av de 218 tillfrågade redaktörerna som svarade på enkäten sade sig fyra av tio ha blivit trakasserade, var femte svarade att de blivit hotade och tre av hundra att de utsatts för vård
I Sverige visade en undersökning att 44 procent av journalisterna har utsatts för näthat. Detta enligt tidningen Journalisten.se

Vi alla har ett gemensamt ansvar att reagera på sånt här, även om det finns så många horribla exempel på tappat omdöme i massmedia nuförtiden, och även om dessa exempel sällan bottnar i nåt annat än ren enfald. Men vi måste också fråga oss själva om vilket samhälle vi vill ha? Det är oerhört viktigt att vi berättar om Monica Antonsson och Vallentunaligan som med våld och utpressning försöker att tysta oliktänkande.

Vi kan inte ha ett samhälle uppbyggt på kriminella rörelser/sekter - och ska vi slippa ifrån det, så får vi nog ta både tid och mod till oss och faktiskt exponera dem. Även om det kostar!
Kommersiella massmedia har idag egentligen inget annat ansvar än att presentera en stadig vinstkurva för sina aktieägare. Men det gäller inte Yakida, som inte har några sådana skyldigheter

Om inte vi vågar försvara yttrandefriheten, vem ska då göra det


Artikeln är inte färdig. Arbete pågår


Källor
Brå
www.journalisten.se