Pedofili och incest

Historia om incest
Forskaren Carrion har i flera år undersökt lämningarna av neandertalare i en grotta i Granada. Det har länge varit ett mysterium varför de människoliknande neandertalarna helt plötligt dog ut för 30 000 år sen. Professor Jose Carrion vid universitetet i Murcia, Spanien menar att det var vare sig människor eller sjukdomar som utrotade neandertalarna utan att det var en kombination av klimatförändringar och incest som är förklaringen. Neandertalarna flydde söderut under den förra istiden och slog sig ner i södra Spanien. Grupperna av neandertalare var isolerade i små grupper som förökade sig med varann vilket på lång sikt orsakar problem. Människorna istället överlevde genom att hålla ihop i större grupper som blandade sig med varandra.

Ofta kvinnor bakom barnövergrepp
Kvinnor ligger bakom fler övergrepp mot barn än vad som tidigare varit känt.
Organisationen Bris, Barnens rätt i samhället, presenterar sin undersökning på DN Debatt i dag.
Undersökning baseras på barns samtal till Bris hjälptelefon och visar att kvinnor är inblandade i fyra av tio fall av barnmisshandel. När det gäller sexuella övergrepp mot barn förekommer kvinnor i ett av fem fall. I hälften av brotten är det barnens mor eller styvmor som står för övergreppen.
Källa: http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9910/31/overgrepp.html

Detta är pedofili
Själva ordet pedofili kommer från grekiskans ord för barn och kärlek, nämligen pais och philia. Det beskriver en människas sexuella läggning där en man/kvinna är minst 16 år och minst 5 år äldre än barnet eller barnen han/hon förgriper sig på.
Pedofili är en psykiatrisk diagnos för en vuxen människa som har sexuell dragning till barn som ännu inte kommit i puberteten.
En pedofil känner ett känslomässigt utbyte av barn
En pedofil tycker om att vara i barns närhet och har lätt för att knyta kontakter och umgås med barn. Hon känner att allt är enklare tillsammans med barn än tillsammans med vuxna - att de är mer på samma nivå. De betraktar sig själva som barnens enda vän och sitt beteende som lekfullt och oskyldigt. Kanske ser pedofilen till att vara ensam med barnet för att sedan säga att de ska göra en rolig lek. Kanske försöker hon göra roliga saker tillsammans med barnet, få det att känna sig glad och trygg. När barnet ger en signal om att han/hon tycker om mannen så så börjar han närma sig barnet fysiskt.

En pedofil behöver inte vara sadist, om än att pedofilen självklart gör barnen illa genom att utsätta dem för sexuella övergrepp. Men en pedofil kan vara sadist och skiljer sig då från en "vanlig pedofil" på så sätt att de verkligen är ute efter att medvetet skada, förnedra och tortera och de njuter av att se offrets lidande - vilket inte den "vanliga pedofilen" är ute efter. Pedofiler anser sig istället vara barns enda riktiga vänner.

Man har försökt hitta svaren till varför pedofiler finner sexuell dragning till barn genom biologiska och genetiska faktorer. Man har även försökt hitta svaren genom psyko-logiska faktorer utan att hitta svaren.
En pedofil känner av kontrasten hur lätt det är att umgås med barn och hur mycket svårare det är att få kontakt med vuxna och behålla sina relationer - vilket då leder till att barnen ersätter vuxenrelationer. Det är ju så mycket enklare att välja ett barn för att få utlopp för sin sexualitet.
Olika undersökningar har gjort och det finns en som säger att den sexuella dragningen pedofiler känner till barn beror på att förövaren är en känslomässigt omogen person med dåligt utvecklad självkänsla. Andra undersökningar säger att pedofilen återupprepar sitt barndomstrauma genom att identifiera sig med den som angripit honom som liten.
Pedofili räknas som en psykisk sjukdom trots att de själva inte anser sig vara psykiskt störda utan tycker att deras sexualitet är "normal". Pedofilerna hävdar också att barnen inte tar skada av den sexuella relationen.

För att kunna begå sexuella övergrepp krävs oftast att den som begår brottet inte kan känna empati - alltså, en pedofil har oftast inte förmågan att sätta sig in i de utsatta barnens situation. De har svårt att ta till sig att de gör barnen illa så därför känner de ingen skuld. Bristen på inlevelseförmåga gör att de inte tycker att de behöver bli av med sin sexuella avvikelse. Många förövare är mycket egocentrerade och har ofta diagnosen antisocial personlighetsstörning

Enligt Rädda Barnen, är det mycket vanligt att pedofiler planerar sina övergrepp noggrant och söker sig till miljöer där de kommer i kontakt med ett stort antal barn.
Pedofilerna själva bagatelliserar ofta sina övergrepp med förklaringar om att barnet uppträdde sexuellt utmanande och uppskattade kontakten.
Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12942823.ab

Pedofili och hebefili är psykiska störningar som karaktäriseras av ihållande och återkommande intensiva sexuella fantasier, begär eller beteenden som rör barn före puberteten (pedofili) eller barn som just kommit i puberteten (hebefili).
Diagnosen ställs bara om begären eller fantasierna orsakar betydande lidande för personen, gör att han eller hon inte fungerar i relationer eller arbete, eller om personen upprepat gett efter för sina sexuella begär genom att begå övergrepp.
Inte alla som begår sexuella övergrepp mot barn uppfyller diagnoskriterierna för pedofili.
Många personer med sexuell dragning till förpubertala barn kommer förmodligen inte att begå övergrepp. De har få andra riskfaktorer och har skyddsfaktorer som en stabil personlighet och fungerande socialt nätverk.
Pedofili är en relativt stark riskfaktor för sexbrott mot barn, men inte nödvändig, inte heller tillräcklig som enda riskfaktor.
Orsakerna till pedofili är ofullständigt kända. Bland riskfaktorerna finns genetisk sårbarhet för sexuell dragning till barn, hypersexualitet, kriminell livsstil, missbruk, neuropsykiatrisk problematik och egen erfarenhet av sexuella övergrepp under barndomen.
KÄLLA: "Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn" (Rapport SBU, 2011).
Källa: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/en-vag-till-hjalp-for-pedofiler

Psykiatern säger:
Kvinnliga pedofiler har ofta en bra ställning i samhället och ett väl fungerande socialt liv.
Deras hemlighet är att de dras till unga pojkar som precis kommit in i puberteten.
Den brottsliga attraktionen är vanligare än vad många tror. I dagsläget är nära fyra procent av alla pedofiler som döms i Sverige kvinnor, men man befarar att det verkliga antalet är mycket högre. Man tror att tio procent av alla pedofiler är kvinnor. Ofta uppmuntrar och smickrar kvinnorna de unga pojkarnas manlighet för att sedan börja introducera sexuella beröringar vid träffarna. De intalar sig själva att de är något slags lärarinna i sex och bortförklarar övergreppen med att de lär upp pojkarna och faktiskt gör dem en tjänst. Många kvinnor tänker också på förhållandet som en ömsesidig kärleksrelation – men det är inte på lika villkor utan kvinnan utnyttjar barnet
Kvinnliga pedofiler tror att de har en kärleksrelation med sina offer. För pojkarna är övergreppen skambelagda - dels för att de faktiskt fått utlösning, dels för att det enligt rådande attityd i samhället är "coolt" att ha sex med äldre kvinnor.
Den här typen av sexuell relation är skadlig för barnens fortsatta liv. Flera utvecklar en aggressivitet mot kvinnor och studier visar att pojkar som utsatts för övergrepp är överrepresenterade bland dem som begår våldtäkt.
Källa: http://www.expressen.se/nyheter/1.705057

Behandling av personer som lider av pedofili
Oftast används behandlingar baserade på kognitiv beteendeterapi (kbt) för vuxna som har begått sexuella övergrepp mot barn. I behandling av ungdomar som begått sexuella övergrepp på barn är kbt inte lika vanligt.
Det handlar bland annat om att identifiera riskfaktorerna för att personen ska begå övergrepp mot barn. Sådana kan vara depression, ångest, att själv ha varit utsatt för övergrepp, missbruk av droger eller alkohol, ensamhet, sexuell avvikelse.
Kriminalvården tillämpar ett nationellt behandlingsprogram som har importerats från den kanadensiska kriminalvården och anpassats till svenska förhållanden. Programmet ges huvudsakligen i grupp men kan även ges individuellt.
Utanför Kriminalvården används ofta mer varierade behandlingsinsatser. Fokus kan riktas på dåligt självförtroende, förbrytarens eventuella barndomstrauman, att förbättra empati med offren. Behandling av andra samtidiga psykiska störningar ingår ofta.
Medicinsk behandling, till exempel så kallad kemisk kastrering, används sällan. Ett undantag utgör viss rättspsykiatrisk vård.
Det finns stora brister i kunskapen om vilka metoder som fungerar.
KÄLLA: Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn (SBU, 2011).

Kvinnliga sexbrottslingar ofta psykiskt sjuka
Kvinnliga pedofiler som begått sexualbrott lider av psykisk ohälsa och missbruk lika ofta som andra kvinnliga våldsbrottslingar. Det visar den största studien hittills av kvinnor som dömts för sexualbrott i Sverige.
Mellan 1988 och 2000 dömdes 93 kvinnor och 8500 män för sexualbrott i Sverige. Då tidigare forskning fokuserat på manliga förövare har kunskapen varit dålig om vilka riskfaktorer som utmärker kvinnor som begår sexualbrott.
En forskargrupp vid Karolinska Institutet har nu undersökt förekomsten av psykisk sjukdom och missbruk hos dessa 93 sexbrottsdömda kvinnor och jämfört dem med drygt 20000 slumpmässigt utvalda kvinnor i normalbefolkningen, samt med de drygt 13000 kvinnor som dömdes för icke-sexuella våldsbrott under samma period.
37 procent av de sexbrottsdömda kvinnorna hade vårdats på psykiatrisk klinik under perioden och 8 procent hade diagnostiserats med svår psykisk sjukdom (psykos). Förekomsten av psykisk sjukdom och missbruk skiljde sig inte mellan sexbrottsdömda och dem som begått andra våldsbrott.
Detta är intressant eftersom män som begår sexualbrott oftast är mindre psykiatriskt belastade än män som begår andra våldsbrott. Kvinnliga sexualförbrytare tycks alltså mer än manliga vara psykiskt sjuka och ha missbruksproblem, säger Niklas Långström, docent vid Karolinska Institutets Centrum för Våldsprevention och en av författarna.
Siffrorna skiljer sig dock rejält från kontrollgruppen med kvinnor i normalbefolkningen. Förekomsten av psykossjukdom var 16 gånger högre bland de sexbrottsdömda än i kontrollgruppen, medan missbruk var 23 gånger vanligare. Enligt forskarna talar resultaten för att kvinnor som misstänks eller döms för sexualbrott rutinmässigt bör genomgå psykiatrisk bedömning, något som inte görs idag
Källa: http://www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelandenarkiv2008/
kvinnligasexbrottslingaroftapsykisktsjuka.5.47eab88a119c98f726c80001241.html

Uppdaterad 2023-01-21