Sensation: Fortsättningen av kommentarer om Monica Antonsson från "Sensation". Del 3: Sensations inlägg om journalisten Monica Antonsson Sensation 07/24/2011 14:29 ATT FÅ SISTA ORDET Nu har alltså MA tillfälligt dragit sig tillbaka med rubriken "Semesterstängt" Man vill då gärna tro att detta innebär att hon faktiskt fått en insiktsfull och förlösande Aha-upplevelse om att hon kanske har gått för långt. Jag är dock skeptiskt till att så skulle vara fallet. Även om varje solig semesterdag där MA inte går till personlig attack mot privatpersoner i sig är en välgärning. Att Daddy hamnat i en mardrömslik vårdnadsvist och för en berättigad och beundransvärd kamp för det viktigaste som finns i varje förälders liv, nämligen ens barn och ett barns rätt till båda sina föräldrar, en mardrömssits som borde knäcka även den starkaste människa flera gånger om, är inget som MA visat sig ta någon hänsyn till numera. Det är hennes egen mentala kick att på sin blogg kunna förtala, skapa skandaler och därefter påtala vilket offer hon är som är av vikt. Då tvår hon sina händer. Om den som blir utsatt för detta har mage att försvara sig eller vad det kan få för konsekvenser för den för dagen förtalade är betydelselöst för MA. MA borde för längesedan ha tagit ett gigantiskt steg tillbaka, granskat sin egen blogg med kritiska och vidöppna ögon. Dessvärre har hon gjort precis tvärtom. Hon har eldat på i sådan omfattning och under så lång tid att jag anser att hon numera är att betraktas som en interneträttshaverist. En sådan tror sig se fiender bakom varje privat vänskap, bakom varje anonym kommentar på internet som ifrågasätter och/eller inte håller med. Som får mentala kickar av skvaller och skandaler. Som öppet erkänner att man systematiskt spelar in telefonsamtal. Som får abstinensbesvär om man inte dagligen får skriva ordet "polisanmälan" på sin blogg eller t o m gå så långt att man i princip dagligen ringer polisen och vill anmäla än den ene och än den andre. Bevis? Nej, det anses inte vara nödvändigt. Det går som en röd tråd vad gäller MA att hon blir som tokig om hon blir emotsagd. Det finns en personlighetstyp som när den blir emotsagd aldrig någonsin erkänner att den har fel inte ens när personen blir överbevisad för att ha ljugit. Som kan skriva så långa försvarstal av sina åsikter och som kan ge sig ut på ett onormalt stort antal sidospår av motanklagelser inkluderande ohämmad smutskastning och härskartekniker att motdebattören/den förtalade därigenom helt enkelt tröttnar och ger upp av ren utmattning eller t o m skräms till tystnad. Därmed inte sagt att motdebattören håller med. Men för MA tycks inte det vara det viktigaste. Det viktigaste tycks vara att hon får sista ordet även om det sker med moraliskt oacceptabla metoder såsom lögner, förtal, missaktning, kränkning, skvaller, hörsägen, härskartekniker, grävande/uthängning av motdebattörens namn, hemadress, arbetsplats, privatliv, email, uppstartande av diverse "hatbloggar", ta kontakt med arbetsgivare, släktforskning, hota med polisanmälningar, Datainspektionen o s v. Kort sagt i MA:s värld finns bara en sanning - hennes egen. Med facit i hand och efter att ha skummat igenom kommentarer på Familjeliv.se strax innan hennes bok släpptes (dec 2008) kan man konstatera att MA agerade på exakt samma sätt. Redan då för 3 år sedan bemötte hon kritik, oavsett varifrån den kom på ett anmärkningsvärt omoget sätt. Enligt min åsikt råder det inga som helst tvivel om att hennes bok kom till utifrån samma orsaker, nämligen att hon trodde sig ha blivit förd bakom ljuset. Det var hennes personliga ilska gentemot Mia och Liza Marklund som var drivkraften och där MA skulle sätta dessa på plats en gång för alla. Hon måste få sista ordet. Därefter släpper hon det aldrig, vilket jag skrivit om förut. Att både Liza Marklund, Mia och alla inblandade (släktingar och nära vänner) för längesedan och efter bästa förmåga sannolikt försökt lägga allt bakom sig har däremot MA inte kunnat göra. Hon fortsätter än idag på sin blogg att med jämna mellanrum ge luft för sin irrationella fixering vid Mia och Liza Marklund i form av ovidkommande skvaller och omaskerad avsky som nog måste ha fått många av de mest entusiastiska beundrare att dra öronen åt sig vid det här laget. Så har det oförtrutet bara rullat på och byggts vidare med en lång rad av liknande fixering och en slags personlig vendetta mot ett flertal andra personer. Det är bara föremålen som växlar. Det går inte att räkna alla inlägg hon hade om t ex Marina Engan. Därefter var det Maja Lundgrens tur. Vem minns inte med häpnad hennes utdragna drama ang Newsglobe. Hennes uthängning av sitt bokförlag, deras kontrakt och privata email dem emellan på sin blogg. Det går heller inte längre att räkna alla 2-siffriga inlägg hon haft och fortfarande har gentemot t ex Ingrid Carlqvist, Daddy, Yakida och nu sist ut i raden hennes f d vän Rolle. Som om inte detta var illa nog så blandar hon kortleken så vårdslöst att hon inte längre är kapabel att dela ut förtalsinlägg enskilt om de sistnämna utan att samtidigt dra in de övriga i samma ilskna svador. T o m i ett email hon påstår sig skickat till Socialförvaltningen mitt i natten på bekostnad av något för Daddy så livsviktigt som hans vårdnadstvist och kamp för sin dotter. Ett email som enbart gick ut på att två sina händer. Man finner inte ord. Det hela har eskalerat till sanslösa konspirationsteorier om pedofilnätverk, kvinnohatande samhällslivsfarliga mansnätverk där MA:s absurda fantasier blir till sanning. Ivrigt påhejad av feminister som själva befinner sig på en så verklighetsfrämmande och intelligensbefriande nivå att de genom sina kommentarer och egna bloggar blir en parodi på sig själva. Där vi läsare och åskådare, enskilda personer, kommentatorer (både anonyma och icke anonyma) som skriver t ex här på Daddys blogg åker med av bara farten och i MA:s värld lättvindigt blivit till farliga monster och pedofiler som alla dessutom känner varandra. Som gemensamt efter intensiva kontakter i det fördolda "lurar" Daddy. Vi är uppviglare, vi tillhör en hemlig sammanslutning mot just stackars MA och kvinnor i allmänhet. Råkar någon dessutom vara kvinna (som jag), så är vi per automatik pedofilanhängare(?) och givetvis offer som inte vet vad vi gett oss in och vilka galningar vi "umgås" med. Umgås? Ja, fantasin är det sannerligen inget fel på. Nu har MA dock blivit stämd av en privatperson Som fick nog. Till slut. Historien tenderar därmed att upprepa sig nu när MA påstår sig skriva bok nummer 2 i hennes långa och världsberömda journalist- och författarkarriär. Vem boken ska handla om och varför hon skriver den? Tja, gissa 3 gånger. Hon måste ju få sista ordet. Sensation 02/24/2011 15:21 På Monica Antonssons blog skriver hennes väninna: "lenas viktigheter och oviktigheter sa... John Yakida! Försökte prata med dej i telefon, men du la på. Du ville bara prata via mail. Synd. För jag har ett väldigt bra erbjudande till dej. En fredspipa kan man kalla det för. Jag tänker inte ta det via mail för att jag vet vad du gör med det. Men du ska få en chans till. Jag ringer dej igen kl.11.30. Vill inget illa. Snälla du, ta samtalet med mej. 24 februari, 2011 10:58" Detta visar med all tydlighet att denna Lena inte kan stå för vad hon skriver då hon inte vågar skicka email. Fredspipa? Jag tror inte att Yakida bryr sig nämnvärt om vad Lena vill röka. Efter att Antonsson lagt ut uppgifter om Yakidas arbetsplats, telefonnummer till hans chef och arbetsplats, uppmuntrat folk att ringa dit, att mailbomba och dessutom kalla honom för en stalker ett otal gånger, har jag all förståelse för att Yakida lägger på luren. Allt annat vore otänkbart då Antonsson och Lena är ungefär lika pålitliga och trovärdiga som de som hävdar att jorden är platt. Yakida skriver inte långa hatinlägg dag efter dag, vilket däremot Antonsson gör. Vad Yakida har gjort är att en gång lägga fram fakta om Monica Antonsson på sin websida, vilket är alldeles utmärkt då folk kan få bilda sig en egen uppfattning. Det finns alltid två sidor av ett mynt. lenas viktigheter och oviktigheter skriver därefter: "Har nu ringt John Yakida en gång till med goda avsikter. Blev bryskt avvisad med orden" du förstår att våra rutiner är att ta sånt här via mail". Klick. Han la på. Tråkigt. Extra tråkigt var - klappa på huvudet lilla gumman känslan. Helt uppenbart vill du, Johan inte lösa den här konflikten som faktiskt du startade med dina horribla anklagelser på din blogg. Tråkigt, verkligen tråkigt. Men vi gör alla våra val här i livet. Det måste ju finnas annat här i livet än att förfölja människor. Monica har lagt ner mycket tid på att försvara sig och sina nära. Det ska man verkligen inte behöva göra. Men du har gjort ditt val. Du ville inte ta emot fredspipan som hade avslutat denna makabra såpa. 24 februari, 2011 11:49" Konflikt? Det finns ingen konflikt. Förfölja? Makaber såpa? Det finns ingen som förföljer Antonsson annat än i hennes egen fantasi och önskan om att skapa stor dramatik och sympatier kring sin egen person. Det existerar heller inte någon "makaber såpa" annat än den hon så ivrigt konstruerar själv på sin "trivsamma lilla blogg." Sensation 05/17/2011 09:56 MA senaste inlägg daterat 2011, 17 Maj, kl 08:56 är fullständigt absurt. Gång på gång överträffar hon sig själv i subjektivt svammel och uppblåsthet. Hur i hela fridens namn resonerar den människan egentligen? Resonerar hon överhuvudtaget eller flyger flosklerna bara rakt ut i luften? Hennes förkärlek för hysterisk dramatik kring sin egen person då hon t ex påstår att hon ringt runt till halva släkten för att "varna" är skrattretande. Varna för vem? För vad? Hennes egna hjärnspöken? Ser hon inte själv att hon tillåter diskussioner och själv skriver inlägg om andras barn och vårdnadstvister på löpande band? Nog för att den människan alltid svär sig fri från vad hon själv och andra skriver på sin blogg men detta tar väl ändå priset. Hennes skruvade logik att vad hon skriver på sin blogg om t ex Daddy är det han själv som är orsaken till är hårresande. Likadant resonerar hon angående flertalet andra som hon namnger. Hon har gjort så mycket skada redan med sitt ständiga förtal att det är irreparabelt och det finns väl ingen som tvivlar på att hon aldrig är att lita på i några som helst sammanhang. Varken nu eller framöver. Jag hoppas verkligen att hon kontaktar media som hon nu drar till med. Kanske åtminstone de kan lyckas få ner henne på jorden igen innan de avfärdar henne med ett stort garv. Jag hoppas verkligen att du Jocke inte ännu en gång låter sig luras av hennes köpslående och ultimatum. Att hon ska ställa villkor för vad som ska skrivas på andra bloggar med hot och utpressning är sådant man finner i diktaturer. Häpnadsväckande! Sensation 02/01/2011 14:25 @Hanna Du har helt rätt. Monica Antonsson får nu smaka på sin egen bittra medicin och då tuggar hon fradga av ilska. Skriver det ena upprörda inlägget efter det andra där invektiven eskalerar för varje dag som går. Nu kallar hon Yakida och Daddy för stalkers. Ja, hon tar i ända från tårna och t o m kallar dem för "kända kvinnostalkers" och använder ord som "förföljelse." Det är patetiskt och skrattretande. Vad någon skriver och har för synpunkter på sin egen blogg om någon annan känd och offentlig person, t ex Monica Antonsson, är inte detsamma som att stalka någon. Precis som kvällstidningsblaskorna skriver om offentliga personer. Nej, då ligger Antonsson själv betydligt värre till med tanke på hennes ständigt återkommande och eviga skitsnacksinlägg om framför allt IC och Daddy på sin blogg hela förra året. För att inte tala om alla andra som hon själv kartlagt (t o m släktforskat om) och lagt ut uppgifter med vad hon påstår skulle vara deras ev åsikter, identitet och/eller IP-nr. Jag har all förståelse för att folk ser detta och tröttnar till slut. Hon skriver att hon de senaste dagarna har stått i centrum för ett orkestrerat internethat. Det är då sannerligen att överdriva sin egen betydelse. Det är hon själv som spottar ut sig det ena inlägget efter det andra i ilska över att själv bli kritiserad på någon annans blogg. Det får hon vackert finna sig i och att hota med polisanmälningar i långa banor är ingenting nytt. Hon lär knappast ha ekonomiska resurser till att genomdriva flertalet civilmål i rätten. Så inte heller detta är särskilt trovärdigt med tanke på att hon själv i stort sett erkänt att hon hittat på alla dessa polisanmälningar hon påstått sig sysslat med de senaste åren. Hon vågar inte ringa Daddy eller Yakida själv utan skickar sin väninna till detta. Hon t o m ber andra som kommenterar i hennes blogg att springa iväg och läsa/kopiera från en annan blogg och informera henne vad som skrivs. Det är så infantilt och samtidigt högdraget att man kan inte annat än le. Klart att det svider i skinnet att bli emotsagd och avslöjad så nu försöker hon ihärdigt flytta fokus från sina egna fadäser till 2 idioter på Flashback som ska vara orsaken till hennes s k lidande. Alla andra som man sett fått lida och bli oskyldigt utpekade genom hennes egen framfart på sin blogg svär hon sig fri ifrån, i sedvanlig ordning. Även om det så ska till att hon raderar sina gamla inlägg och kommentarer i efterhand så att hon ska kunna omväxlande skrika, tycka synd om sig själv eller beklaga sig helt oemotsagd. Ett återkommande mönster. Det är beklämmande att se hur hon saknar all form av självinsikt och självkritik. Hon är förutsägbar och ömkansvärd, narcissistisk i sitt beteende och i total avsaknad av integritet. Det är min åsikt. Den skvallerjournalisten kommer aldrig att ändra sig. Hennes livsluft tycks vara att ha olika hatobjekt att spekulera om och ösa sin ilska och förakt över. Att hon går bärsäkargång på sin egen blogg för närvarande är således inget nytt under solen. Det brukar ske med jämna mellanrum. Hon pratar om kärleksfullt beteende och förolämpar i samma andetag, sparkar sig trött, det blir lugnt ett tag sedan är hon igång igen. Sensation02/01/2011 18:00 @Lena Du skriver: "Jag vill vara väldigt tydlig med att Moncan inte inte har "skickat" mej. Det är helt befängt. Hon har inte "skickat" mej någonstans, varken till ICA eller till någon blogg. Hon hade inte en susning om att jag skulle ringa. Anledning till att jag ringde Jocke var att jag var förtvivlad över att barn och anhöriga hängs ut." Barn? Monica Antonssons "barn" är inte barn. De är vuxna människor sedan lång tid tillbaka och kan säkert svara och stå upp för sig själva. Monica Antonsson själv drar sig inte för att skriva om andras vårdnadstvister, kända eller okända, IC's plastbarn, Daddys vårdnadstvist o s v. That's it.