Stalkers

Denna artikel utgår från underlag som kommer från Monica Antonssons olika bloggar. Syftet är att visa hur en välkänd journalist bedriver omfattande näthat och kritisera detta.

Nätstalking innebär att när någon frekvent, ihärdigt och oönskat förföljer en människa eller fler genom att utnyttja nätet, mobil och/eller mail, så kallas det för förföljelse, eller numera stalking. Sedan oktober månad 2011 år stalking förbjudet i Sverige.

Oftast är det ensamma människor, som inte förstår andra och som inte kan läsa av sociala signaler. Istället utvecklar de en kvasirelation till någon som de sedan förföljer. Så kan man i korthet beskriva en stalker. En udda, mycket ensam person som omöjligt kan förstå andra människors tankar och signaler. När de förföljer någon, är det utifrån sin udda, avvikande och bisarra tankevärld som styr beteendet mer än en psykotisk sjukdom eller ett stört känsloliv.
Mellan 20 och 25 procent är klart sjuka och har psykiska vanföreställningar. Men det kan också vara en tillsynes alldeles vanligt välfungerande person med hög utbildning och bra jobb. Det enda avvikande med personen är förföljelsebeteendet.
Fyra av tio förföljelser brukar leda till skadegörelse av offrets egendom och en tredjedel leder till direkta fysiska angrepp visar en australiensisk studie.

Det är dock själva syftet som gör en människa till en stalker – inte själva "sökandet av information" om någon. Majoriteten av nätstalkare håller sig till allmänt nedsättande och kränkande förtal. I andra fall kan det handla om ett överdrivet svärmeri där man aldrig lämnar den andre i fred.
En nätstalker kan lägga mycket tid på kartläggning av sitt offer.

I en studie av journalisten Monica Antonsson aktiviteter på Internet och förföljelse av människor och företag bedömde jag henne som en av sveriges värsta stalkers genom tiderna. Jag fann att hon i stort sett dagligen under flera år var besatt av de personer och företag som hon förföljde. Till sin hjälp upprättade hon cirka 70 stycken olika bloggar, varav många anonymt.

Strategin mot offret var ofta, att först är hon bara vänlig och sedan blir hon alltmer inträngande och manipulativ och då kom det ofta fram hur hon samlat in information om sitt offer. Ofta bandade hon samtalen med personerna och sina vänner i smyg. Informationen använde hon sedan som hot eller för att trakassera sina förra vänner. Ibland övergick vänligheten till en besatthet där respons födde och gödde förföljelsen i Monica.

			Jag anser att journalisten Monica Antonsson från Vallentuna är en av sveriges värsta stalkers genom tiderna. Hon skriver också brev till myndigheter, ringer familjer och arbetsplatser där personer förtalas. Hon försökte tom att falskanklaga oskyldiga som pedofiler med falska dokument. Hon utförde också ett stort antal hatbloggar om sina offer.

Cirka en tiondel av stalkarna går knappast att påverka alls med förbud och rättsliga åtgärder, utan tillhör den undergrupp som liknar rättshaveristerna. De kan inte svälja en oförrätt och gå vidare. De kommer till en punkt när de verkligen känner sig kränkta. Deras agerande övergår istället i aggressiva trakasserier. Livet blir ett krig som ska utkämpas. De följer upp skrivelser, ser till att de diarieförs vid kontakter med myndigheter.

Näthatet som stalkern använder sig av riktar sig ofta mot en enskild person men kan också rikta sig mot en hel grupp, företag eller kultur. Näthatet kan ha olika motiv och upphov. Det kan också utföras av en enskild eller en grupp sammansvurna som gemensamt riktar in sig mot stalkerns offer. Så blev det i fallet med Monica Antonsson där ett antal psykiskt sjuka eller på annat sätt störda individer deltager i Monicas förföljelser.

I fallet med Monica Antonsson så engagerar hon ett antal personer som finns runt och deltager i hennes bloggskrivande och hjälper henne med informationsinhämtning. Gruppen har fått namnet "Vallentunaligan" och medlemmarna uppträder oftast anonymt.

Jag anser dock, att de anonyma kränkande angreppen på enskilda människor faktiskt innebär ett hot mot demokratin. Därför att det som inskränker en person att känna att den inte kan tala fritt ÄR ett ingrepp mot yttrandefriheten. Att människor skräms eller hotas till tystnad ÄR ett hot mot yttrandefriheten. Och därför måste näthatare som Monica Antonsson lyftas fram i strålkastarljuset.

Förutsättningen för att stalkerns näthat ska lyckas är tillgång till internet. I Monica Antonssons fall går hon ännu längre. Hon både ringer till sina offers omgivning, eller skriver hatfyllda brev till myndigheter, arbetsgivare eller släktingar om sina offer som hon försöker få kontakt med. Näthatet kan således komma till uttryck på olika sätt.

I analysarbetet av en stalkers personlighet har man att bedöma just risken för att de börjar uppsöka bostaden, eller som i Monicas fall börjar med att skriva brev till myndigheter. Redan att gå hem till någon är ett gränsöverskridande - och ett mycket dåligt tecken, enligt experter. Det vet vi också att Monica uppmuntrar medlemmarna i sin grupp till att göra och att de har gjort i verkligheten.

Monica Antonsson sysslar ofta med en medveten och organiserad skandalisering av någon person i sin blogg i syfte att vända människor emot denne med hjälp av bland annat upprepade lögner. Ofta används just anklagelser om pedofili. Monica Antonsson publicerade t.ex. i samband med det personnr, adresser och foton på de hus, barnens uppgifter, släktingars uppgifter, chefers namn och telefonnr, med villkor att hon raderar uppgifterna om de utsatta offren bara lyder henne.
Detta begrepp har kommit att kallas för "Flaming attacks" som är ett amerikanskt uttryck som på svenska närmast kan översättas som "Näthatattacker". Målet är att den utsatte/ verksamheten skall tvingas betala sig fria, anpassa sig till motpartens villkor och leder ofta till flykt och konkurser.

Monica Antonsson är tyvärr inte ensam om att roa sig med att trakassera, såra och till och med mordhota människor på nätet. Men hon var bland de första kvinnliga nätstalkers som spekulerade i sina offers död, vilket tar priset i nätmobbing. Dessutom så fortsätter hon "dolt" i hennes vänners hatbloggar.
Troligen upplever hon och hennes vänner någon slags pervers njutning av att uppmana människor att dö?

När det gäller Monica Antonsson och hennes vänner går det heller inte att bara bedöma varje enskild händelse. Så fort mottagaren uppfattar det som Monica Antonsson skrivit som hotfullt och känner fruktan för sin egen person eller någon i familjen är det olaga hot. Här måste lagstiftningen se på volymen och tiden det pågått.

Det är också viktigt att vi hjälper till att lösa ett brott än att vi skyddar stalkerns personliga integritet. Stalkern skyr dagsljuset och därför bör lampan riktas mot henne.

			I en undersökning år 2011 framkom det att man ansåg Monica Antonssons blogg som den värsta näthatar-bloggen i Sverige. Hela 64 procent av deltagarna ansåg det. Källa: Daddys-blogg

Allt är inte stalking. Några få kontakter i en intensiv ordväxling är en dispyt och inte stalking men hundratals bloggar under lång tid med nästintill dagligen förföljelse i bloggar och sociala forum över en längre tid kan mycket väl vara en välutvecklad stalking.

I fallet med Monica Antonsson kunde man se att hon tillbringade timmar varje dag med att leta information om sina offer som hon sen publicerade i sina olika bloggar. Man fann till och med att Monica Antonsson hade närmare 40 olika bloggar, många anonymt.
I dessa bloggar framställde hon sen både osakliga och orimliga påståenden som blandades med invektiv ofta förpackade på ett raljerande och förnedrande sätt. Dessutom kunde man se i en undersökning, att det var Monica Antonsson som själv som sannolikt satt och skrev anonyma kommentarer, och "pratade" med sig själv.

Många av dessa anonyma kvinnor som deltar i näthatet i Monicas bloggar ser sig själva som några efterföljande revoltörer, som egentligen vill behålla den kvinnliga dominansen i könsmaktsordningen.
Själva ser de sig som debattörer, fast de känner oro för hur samhället håller på att förändras åt ett håll som inte stämmer med deras önskemål och värderingar. Kvinnorna kan man beskriva som introverta och känslomässigt avtrubbade.

Tvingas man ändå till diskussion med en stalker bör man göra det på ett säkert sätt där stalkern inte har en chans att dominera med egna inlägg. Följ då dessa råd:

• Tala om att du ogillar stalkerns uppmärksamhet en och endast en gång!
• Ha således bara en kontakt och sedan ingen mer.
• Avvisandet bör dokumenteras.
• Allt stalkern gör bör loggas & sparas. Spara mail, spara SMS mm. Tag skrämdumpar på tweets och Twitter konto. Spara webbadressen till stalkerns Facebookprofil. Rapportera till Facebook. Läs inte mail och SMS från stalkern. Gå inte in på Forum där stalkern uppehåller sig
• Visa inga reaktioner mot stalkern - skäll inte eller skrik på personen för det ger sällan resultat. Istället kan stalkern få ett nytt hopp eftersom du visar att du känner något. Det kallas positiv förstärkning och då ser stalkern ingen anledning att sluta.
• Om du står inför valet att möta stalkern som gör att du riskerar att hamna i allmänhetens ögon, var säker på att du alltid har integritet, ärlighet och sanning i allt du gör.
• Anmäl till polisen. När stalkern lagförs, finns stor chans att upptäcka att flera andra offer är förföljda av samma person
  

När stalkern blir personlig i sin egen blogg, där hennes eget namn är välbekant, handlar det mer om att skrämmas och komma under skinnet på den man attackerar. När det gäller offentligt hat i andra bloggar och forum visar t.ex. Monica att hennes avsikt är att minska förtroendet, sänka statusen och tillintetgöra personen/gruppen inför andra. Hon typ "gottar" sig i det, skriver hon i sin blogg.

Det här är individer som ofta har haft sociala problem redan i barndomen, med utanförskap och svårigheter att få kompisar. Många har autistiska drag, som kommunikationssvårigheter, tvångsmässiga upprepanden och oförmåga att läsa av sociala signaler. För de här personerna blir förföljandet ett beroendetillstånd, något som upptar deras hela tillvaro och nästan blir omöjligt att förklara. Förföljelsesyndromet handlar om neuropsykiatriska funktionsstörningar enligt läkare på rättspsykiatriska avdelningen på Huddinge universitetssjukhus.

Många har relativt tidigt varit långsinta och svartsjuka. De har paranoida drag och har alltid haft lätt att få ett horn i sidan till folk. Som vuxna kompenserar de sin ensamhet genom att utveckla ett slags kvasirelation till någon de förföljer, enligt Centrum för våldsprevention på Karolinska Institutet.

När man granskar Monica Antonsson så ser man i hennes näthatarprofil:

• Monica klarar inte av att identifiera sig med andras känslor och behov.
• Monica tål inte oliktänkande och anser sig stå över andra och deras värld.
• Monica är arrogant i sitt beteende och i sina omdömen om andra.
• Monica är avundsjuk på andra och omvandlar det till att förstöra för dem som har det hon själv saknar.
• Monica har dålig självinsikt och oförmåga att hantera kritik.
• Monica vägrar acceptera oönskade fakta och kallar andra för lögnare och bedragare.
• Monica har ett behov av att förminska andra, deras relationer och vad de gör.
  

Hat, hotelser och förtal är ALDRIG okej oavsatt vad vederbörande sagt eller skrivet. Det är ett synnerligen dåligt uppförande tillika kriminellt och ska så hanteras. Hur botar man då en stalker?
Jag tror att sätta dem i skogen utan några som helst elektroniska hjälpmedel under fyra dagar i vildmarken kan få dem att bryta sina tankemönster. Man har gort tester där kreativiteten ökat med 50 % hos försökspersonerna som ingick i ett forskningsprojekt och det borde innebära att de kommer på andra tankar.

En person som Monica Antonsson med så mycket näthat är egentligen inget annat än en "Latrintömmerska" som vältrar sig i ordskit. Från 1700-talet till mitten av 1800-talet sköttes dasstömningen i Stockholm i huvudsak av kvinnliga skitbärarkärringar eller latrintömmerskor som de också kallades. De arbetade i par och bar dasstunnorna emellan sig på en stång.
Idag finns motsvarande på internet i olika bloggar.



Artikeln är ej klar


Uppdaterad 2023-01-21

			Redaktör och ansvarig utgivare: John Johansson yakida@telia.com www.yakida.se