Att stå i skuld till någon

AB Krännebo
Marknadschef Kjell Al
Box 111
199 11 Krylbo

Bäste Herr Al!

Jag har just fått Ert upphetsade brev angående räkningen jag är skyldig Er, där ni påstår att ni kunde förorsaka problem för mig, eftersom Ni tyckte att räkningen skulle betalats för länge sedan, och Ni kunde inte förstå varför det inte var gjort.

Ni talar om problem, låt mig få upplysa Er lite.

1970 köpte jag ett sågverk på amortering.

1971 en oxkärra och timmervagn, två hästar, en bössa, en traktor, en roddbåt och ett par dräktiga kor.

1972 brann sågen och lämnade inte en förbannad sak, utom en hög aska. En av hästarna dog, den andra lånade jag ut till en oäkting, som lät den svälta ihjäl. Sedan gick jag med i pingstkyrkan.

1973 dog min far, och min bror hängde sig i taklampan. En tullare gjorde min dotter på smällen, och jag var tvungen att betala doktorn 440 kronor att hindra att bastarden blev min släkting.

1974 fick en av mina pojkar påssjuka som gick ner på honom, och han var tvungen att kastreras för att rädda hans liv. En dag for jag ut och fiskade, båten gick runt och jag förlorade den största gädda jag någonsin sett, och två andra av mina pojkar drunknade. Ingen av dem var den som kastrerades.

1976 stack min fru med en neger, men hon lämnade ett par svarta tvillingar som souvenir, så jag gifte mig med pigan för att hålla kostnaderna nere. Hon var en kall potatis, och jag hade problem att få det att gå för henne, så jag gick till doktorn igen och han rådde mig att skapa spänning när det började bli dags för henne, så jag tog bössan med mig i sängen och när jag tyckte att tiden var mogen så stack jag bössan ut genom fönstret och tryckte av. Nå, för att göra en lång historia kort, min fru sket i sängen, jag blev avbruten och jag sköt den bästa ko jag någonsin ägt.

1978 brann resten av mina byggnader och jag började dricka. Jag upphörde inte med den vanan förrän jag inte hade annat kvar än en vattentät klocka och njurproblem. En tid gjorde jag inte annat än drog min klocka och sprang och pissade.

Nästa år tog jag mitt förnuft till fånga och beslöt att göra ett nytt försök, så jag köpte en självbindare, en tröska, en gödselspridare, men en cyklon drog förbi och blåste alltihop in i nästa socken. Min fru slog sig ihop med en gårdfarihandlare, min son torkade sig med en majskolv som var indränkt med råttgift, och någon bastard sköt testiklarna av min avelstjur. Nu är jag så fattig, att om det kostade ett öre att skita, så skulle jag vara tvungen att spy.

Att försöka få ut pengar av mig vore som att försöka stoppa upp smör i ändan på en vildkatt med en strumpsticka, och nu säger Ni att Ni kan förorsaka mig problem. Det enda jag kan säga är mina Herrar, ni är hjärtligt välkomna att försöka.

Hälsningar med önskan om mer och större kredit.

Sven B

F.d. Hemmansägare