Förklaringen till Bo Rothsteins kränkande påhopp på mig på DN Debatt är förmodligen både psykologisk och maktteoretisk. Det skriver Högskoleverkets chef, universitetskansler Sigbrit Franke. Rothstein har anklagat henne för att systematiskt manipulera undersökningsresultat för att vara den politiska makten till lags. "Rothstein är kränkande" Psykologisk förklaring till nytt genuspåhopp, anser Sigbrit Franke. På mycket lösa grunder anklagar Bo Rothstein mig och Högskoleverket för att ha manipulerat resultatet av en undersökning om jämställdheten bland doktorander. Tvärt emot vad han påstår har verket lyft fram många politiskt obekväma slutsatser i sina utredningar under senare år. Förklaringen till Bo Rothsteins kränkande anklagelser mot mig är förmodligen både psykologisk och maktteoretisk. Detta inte minst med tanke på de många osakliga påhopp han gjort mot genusforskare under senare år. Det skriver Högskoleverkets chef, universitetskansler Sigbrit Franke. Det är häftiga och ytterst kränkande anklagelser som Bo Rothstein för fram på måndagens DN Debatt, anklagelser om systematiskt manipulerande av undersökningsresultat. Han påstår sig också veta att syftet är opportunistiskt, att resultat produceras för att vara den politiska makten till lags. Om det vore så att artikeln endast kunde tolkas som ett personangrepp mot mig så skulle jag inte bemöda mig om att kommentera Bo Rothsteins ovederhäftiga debattinlägg. Men dessvärre drabbar hans svepande rundslag också de seriösa och kvalificerade utredare som arbetar vid Högskoleverket och hela den verksamhet som bedrivs här. Därför måste foten sättas ned! I början av september förra året presenterade Högskoleverket en enkätundersökning bland landets doktorander, "Doktorandspegeln". Därefter har Bo Rothstein hört av sig både per telefon och via ett antal skrivelser. Hans frågor och kritik har hela tiden gällt jämställdhetsaspekter. Fokus har dock skiftat alltifrån de formuleringar som vi använde på DN Debatt 16/9 till vissa resultat som Ro Rothstein har ogillat. Vi har tålmodigt besvarat hans frågor och gett honom möjlighet att ta del av ytterligare analyser. Uppmärksammas bör att Bo Rothsteins hela artikel grundar sig på svarstolkningen av en enda enkätfråga, en fyrdelad fråga om särbehandling på grund av kön. Grunden för vår tolkning har både närmare beskrivits och förklarats för Bo Rothstein tidigare under hösten. Men uppenbart har Bo Rothstein valt att inte förstå. När det gäller svarsfrekvenserna på delfrågorna om särbehandling är det, precis som redovisas i rapporten, cirka 80 procent som på respektive fråga säger att de "inte alls" upplevt sig ha blivit särbehandlade på grund av kön (av andra doktorander 79 procent, av lärare 78 procent, av handledare 78 procent, av administrativ personal 81 procent). För var och en av de fyra delfrågorna är det samtidigt endast 4-6 procent som på den sjugradiga skalan uppger att de "i mycket hög grad" känt sig särbehandlade, något som självfallet också redovisas i Högskoleverkets rapport. Dessa resultat gäller samtliga doktorander som har besvarat enkäten, det vill säga både kvinnor och män. Låt oss titta litet närmare på denna fråga. För att identifiera hur stor gruppen är som aldrig känt sig särbehandlad av några andra på grund av kön behöver man se hur många som sammantaget har svarat "inte alls" på alla fyra delfrågorna. För de kvinnliga doktoranderna är denna andel 55 procent. Det betyder att 45 procent av de kvinnliga doktoranderna säger sig ha blivit särbehandlade antingen av andra doktorander, av lärare på kurser, av handledare eller av administrativ personal. I nolltoleransens anda är det ett föga tillfredsställande resultat. Förvisso kunde frågan ha preciserats ytterligare. Andra resultat i "Doktorandspegeln" gör det dock inte alltför vågat att sluta sig till att merparten av svaren från doktoranderna inte rör positiv särbehandling utan avser särbehandlingens negativa sidor. Och visst kan man diskutera vad som kan anses vara acceptabelt när det gäller särbehandling av våra doktorander inom universitet och högskolor. Var man sätter "tröskeln" för vad som är icke godtagbar särbehandling är naturligtvis en värderingsfråga. Det finns inte, som Bo Rothstein hävdar, något entydigt metodologiskt stöd för att sätta "godkänt" mitt på skalan. Eftersom Högskoleverket har "nolltolerans" mot alla former av könsdiskriminering, liksom Bo Rothstein säger sig ha, är det befogat att redovisa hur stor andel som i någon, om än liten, grad upplevt sig ha blivit särbehandlad på grund av kön. Intressant nog bygger Bo Rothsteins frontalangrepp mot mig och mot Högskoleverket på denna enda av doktorandundersökningens femtio frågor. Undersökningen är i sin tur bara en bland cirka fyrtio undersökningar som genomförts i Högskoleverkets regi under år 2003. Rothsteins magra invändning mot den gjorda tolkningen av svaret på denna specifika fråga utgör således hela den grund som han har för sina synnerligen grava anklagelser om systematisk manipulation av forskningsresultat. Helt uppenbart är Bo Rothstein inte särskilt insatt i Högskoleverkets verksamhet. (Han har för övrigt inte ens uppmärksammat att UHÄ försvann redan 1992.) Om Bo Rothstein brytt sig om att först ta reda på vad som gjorts och görs och vilka slutsatser som dragits och dras skulle han omedelbart inse att han knappast har något som helst fog för att beskylla mig och Högskoleverket för inställsamhet gentemot den politiska makten. Glädjande nog tycks Högskoleverkets arbete också uppskattas av oppositionspartierna. Av utsagorna att döma kan man sluta sig till att Högskoleverket ses som en "rakryggad myndighet". Helt klart står vår integritet högt i kurs. I Högskoleverkets utredningar och utvärderingar har ganska många obekväma slutsatser lyfts fram under de senaste fem åren. Resultat har presenterats som inte minst inneburit kritik av den utbildnings- och forskningspolitik som har förts. Till exempel har både resursbristen och lärarnas arbetsbelastning lyfts upp i ljuset i de sammanfattande rapporterna av gjorda kvalitetsgranskningar. I den återkommande årsrapporten har Högskoleverket i analyser flera gånger pekat på att anslagen till vetenskapsområden har varit så gott som oförändrade, statistiska analyser som i sin tur kunnat användas av lärosäten och forskningsråd. I motsats till vad Bo Rothstein påstår uppmärksammar Högskoleverket också frågor som rör forskningens oberoende ställning. Redan 2001 publicerades en första studie av begreppet akademisk frihet. Denna analys följs för närvarande upp genom intervjuer med lärare och forskare om vad de menar med akademisk frihet och om och hur den är möjlig att upprätthålla inom dagens svenska högskola. Vilket intresse kan då Bo Rothstein ha av att misstänkliggöra och svartmåla Högskoleverket på det sätt som görs på DN Debatt och det på så lösa grunder? Ja, med tanke på de många och ofta osakliga påhopp som han gjort på forskning och forskare inom området jämställdhet/genus under senare år torde både psykologiska och maktteoretiska förklaringsmodeller behöva tillgripas. Själv kommer jag och Högskoleverket att fortsätta att ta fram verklighetsbeskrivningar om hur det står till med jämställdheten i våra universitet och högskolor i förhoppning om att stimulera till en snabbare positiv utveckling. Och jag är glad över att leva i ett samhälle där man genom att föra fram jämställdhetsfrågan beskrivs i termer av "politisk korrekthet". Dessbättre är företrädare för samtliga politiska partier i Sverige också "politiskt korrekta" liksom de flesta som företräder svenska universitet och högskolor. Är det inte snart dags också för Bo Rothstein att tillerkänna kvalitetsaspekten jämställdhet ett positivt värde? Sigbrit Franke Artikeln publicerades 23 januari 2004 på www.dn.se Källa: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=225683&previousRenderType=2 Uppdaterad 2011-06-08 Redaktör och ansvarig utgivare: John Johansson yakida@telia.com www.yakida.se
		Läs mer på * >>> Yvonne Hirdman och Maud Eduards könstrakasserar manliga studenter * >>> Yvonne Hirdman till attack mot Bo Rothstein * >>> Sigbrit Franke avslöjas * >>> Sigbrit Franke fusk avslöjas * >>> Bo Rothstein modig försvarare av forskningen