Justitiekanslern svarar Annica Tiger angående förtal i offentlig debatt.

Fråga om den s.k. databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig på ett inlägg på Aftonbladets hemsida

Tryckfrihetsförordningen (TF) äger enligt 1 kap. 5 § TF tillämpning på skrifter som framställts i tryckpress. TF skall dessutom tillämpas på skrifter som mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande. För det senare slaget av skrifter gäller dock som förutsättning för att TF skall vara tillämplig att utgivningsbevis gäller för skriften eller att skriften är försedd med beteckning, som utvisar att den är mångfaldigad, samt i anslutning därtill tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för mångfaldigandet.

Den s.k. bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket TF avser det fallet att ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett radioprogram eller en teknisk upptagning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Enligt lagrummet skall då programmet eller upptagningen jämställas med en bilaga till skriften i den utsträckning den i sådan form spridda versionen återger innehållet i skriften oförändrat samt anger hur innehållet har disponerats. Med radioprogram avses inte bara program i ljudradio utan också program i television och innehållet i vissa andra sändningar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor. Regeln innebär att en förlagetrogen version av en periodisk skrift som sprids på något av de angivna sätten skall behandlas på samma sätt som en bilaga till den periodiska skriften.

YGL är tillämplig bl.a. på sändningar av ljudradio, television och vissa andra sändningar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel, jfr 1 kap. 1 och 6 §§ YGL.

Enligt den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL är grundlagens föreskrifter om radioprogram tillämpliga också när en redaktion för en tryckt periodisk skrift eller för radioprogram, ett företag för yrkesmässig framställning av tekniska upptagningar eller en nyhetsbyrå med hjälp av elektromagnetiska vågor på särskild begäran tillhandahåller allmänheten upplysningar direkt ur ett register med upptagningar för automatisk databehandling under förutsättning att mottagaren inte kan ändra innehållet i registret.

Justitiekanslern är ensam åklagare i fråga om tryck- och yttrandefrihetsbrott. Endast Justitiekanslern får besluta om tvångsmedel och inleda förundersökning i anledning av misstanke om sådant brott. Justitiekanslern har vidare åklagaruppgifter i andra tryck- och yttrandefrihetsmål än mål om tryck- eller yttrandefrihetsbrott samt i mål som annars avser brott mot bestämmelser i tryckfrihetsförordningen (TF) eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Anmälningar som faller utanför tryck- eller yttrandefrihetsområdet ankommer det dock på allmän åklagare att handlägga.

Internet är ett världsomspännande nät för kommunikation mellan datorer som möjliggör olika former av datormedier såsom e-post, elektroniska anslagstavlor och informationsdatabaser. På Internet förekommer också videokonferenser, telefoni och ljudradio.

Eftersom Internet möjliggör kommunikation med olika egenskaper måste man för att kunna fastställa om endera YGL eller TF i ett visst fall är tillämplig eller inte göra en bedömning av vilka regler användningen kan anses omfattad av. När det gäller material som ett massmedieföretag publicerar elektroniskt kan den s.k. bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket TF eller den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL vara tillämplig. Även YGL:s regel om radioprogram (1 kap. 6 §) kan bli tillämplig (jfr Mediekommitténs betänkande Grundlagsskydd för nya medier, SOU 1997:49, s. 180 f. och 220).

De aktuella publiceringarna på Internet kan inte jämställas med en sådan sändning av ljudradio, television m.m. som är riktad till allmänheten och därför omfattas av YGL (jfr 1 kap. 1 och 6 §§ YGL). Skälet härtill är att den aktuella hemsidan endast torde tillhandahållas på begäran (se bl.a. SOU 1997:49 s. 109 f.).

En hemsida är i princip en databas. För att en databas skall falla under TF eller YGL krävs, som ovan har angetts, i princip att den drivs av ett massmedieföretag. När det gäller TF:s tillämplighet krävs också att hemsidan i oförändrat skick återger innehållet i en periodisk skrift. De uppgifter som den nu aktuella anmälan riktar sig mot har inte tidigare publicerats i tidningen Aftonbladet. Bilageregeln i TF är därför inte tillämplig. Fråga uppkommer då om publiceringen på hemsidan omfattas av databasregeln.

Beträffande databasregeln framhöll föredragande statsrådet bl.a. följande i samband införandet av YGL (prop. 1990/91:64 s. 66 f.).

Till en dagstidningsredaktion strömmar varje dag in åtskilliga upplysningar som inte kan få plats i tidningen. Det kommer också in uppgifter som utan tvivel kommer att publiceras i den tryckta tidningen, men som i den formen inte kan nå läsarna förrän i nästa dags utgåva. I båda dessa fall kan distribution genom nya medier innebära utvecklingsmöjligheter för moderna massmedieföretag. Med tanke på sådana former av överföringar av meddelanden till allmänheten gör sig frågan om gränsdragningen kring det grundlagsskyddade området påmint som den förut beskrivits. Det framstår mot denna bakgrund inte som tillräckligt att skapa ett yttrandefrihetsrättsligt skydd endast för nya sätt att sprida material som också trycks.

En möjlighet att undvika de nackdelar som är förenade med ett generellt verkande yttrandefrihetsrättsligt skydd även för interaktiv kommunikation som inte påverkar källan skulle kunna vara att införa ett sådant skydd på det område där det framstår som särskilt angeläget. Behovet av ett yttrandefrihetsrättsligt skydd består i att medierna bör kunna tas i bruk i nyhetsförmedlingens och opinionsbildningens tjänst på samma villkor som det tryckta ordet. Det syftet kan givetvis till en väsentlig del uppnås genom att skyddet anknyts till den användning av den moderna kommunikationstekniken som förekommer hos tidningsföretag och nyhetsbyråer m.fl. som är verksamma på området.

En viktig del av motivet för ett längre gående skydd för yttrandefriheten än som finns i dag i fråga om de nya kommunikationsformerna är hänförlig till behovet av skydd för nyhetsförmedlingens källor. Det framstår därför som följdriktigt om en lösning av det slag som nu diskuteras skulle innebära att skyddet fick gälla samma krets som den till vilken källskyddet nu är anknutet enligt TF och den radiorättsliga lagstiftningen. Det skulle betyda att interaktiv kommunikation som är tillgänglig för allmänheten men inte innebär någon möjlighet för mottagaren att påverka vilken information som lagras i källan inordnades under det yttrandefrihetsrättsliga skyddet i en ny grundlag när verksamheten bedrivs av författare m.fl. upphovsmän, utgivare, redaktioner eller nyhetsbyråer.

En annan möjlighet att undvika de svårigheter som är förenade med att genom grundlagstiftning bereda ett starkare skydd för friheten att yttra sig med hjälp av de nya kommunikationsformerna skulle kunna vara att låta rättsutvecklingen på området inledas genom beslut om vanlig lagstiftning. Den möjligheten nämndes i fråga om videotex av departementschefen i 1986 års lagrådsremiss (prop. 1986/87:151 s. 84).

Dess givna fördel är att den gör det möjligt att på ett enklare sätt låta lagstiftningen anpassas till erfarenheterna av den nya kommunikationsteknikens utveckling. Nackdelen är självfallet att det lämnas öppet om en viktig kanal för förmedling av upplysningar och åsikter kommer att skyddas av samma konstitutionella garantier som andra medier.

Mot denna bakgrund förordar jag att videotex nu ges samma skydd som övriga grundlagsskyddade medier när kommunikationssättet används under sådana förhållanden som jag nyss beskrivit. Informationsförmedling till allmänheten genom videotex från redaktioner och nyhetsbyråer m.fl. kommer alltså att kunna ske i yttrandefrihetsrättsligt skyddade former så länge mediets interaktiva karaktär inte innebär att mottagaren kan påverka innehållet i de uppgifter som finns lagrade i informationskällan. Utgivaren kan då råda över innehållet.

Av de nu nämnda förarbetsuttalandena framgår således att en viktig del av motivet för ett längre gående skydd för yttrandefriheten i fråga om nya kommunikationsformer var hänförlig till behovet av skydd för nyhetsförmedlingens källor. Det framstod därför som följdriktigt med en lösning som innebar att skyddet fick gälla samma krets som den till vilken källskyddet då var anknutet enligt TF och den radiorättsliga lagstiftningen. Det skulle enligt förarbetena betyda att interaktiv kommunikation som är tillgänglig för allmänheten men inte innebär någon möjlighet för mottagaren att påverka vilken information som lagras i källan skulle inordnas under det yttrandefrihetsrättsliga skyddet i yttrandefrihetsgrundlagen när verksamheten bedrivs av författare m.fl. upphovsmän, utgivare, redaktioner eller nyhetsbyråer.

Jag har i ett annat ärende här, som gäller frågan om bilageregeln i TF är tillämplig på Aftonbladets hemsida (dnr 2841-00-31), inhämtat att Aftonbladet Hierta Aktiebolag äger tidningen Aftonbladet. Bolaget är vidare ägare till dotterbolagen Aftonbladet Nya Medier AB och Hierta Venture AB. Anmäld ansvarig utgivare till Patent- och registreringsverket (PRV) för tidningen Aftonbladet är Anders G. Aftonbladet Nya Medier AB driver och utvecklar Aftonbladets hemsida aftonbladet.se . och har en egen redaktion. Kalle J är till Radio- och TV-verket anmäld som utgivare av hemsidan. Det aktiebolag som numera heter Aftonbladet Nya Medier AB bildades den 21 september 1999 och fick sitt nuvarande namn den 13 januari 2000. Vid kontakter med Aftonbladet Nya Medier AB har framkommit att avtal slutits mellan detta bolag och Aftonbladet Hierta Aktiebolag om att respektive bolag fritt, för publicering i dels tidningen, dels på hemsidan, får utnyttja av varandra producerat redaktionellt material.

För att databasregeln skall bli tillämplig krävs, som framgått ovan, att den drivs av ett massmedieföretag, dvs. en redaktion för en tryckt periodisk skrift eller för ett radioprogram, ett företag för framställning av tekniska upptagningar eller en nyhetsbyrå.

Vid en strikt tolkning av databasregeln kan det hävdas att denna bestämmelse inte är tillämplig när, som i förevarande fall, en hemsida tillhandahålls av en särskild juridisk person som inte i vedertagen mening är en tidningsredaktion eller ett annat massmediaföretag som uttryckligen nämns i 1 kap. 9 § YGL. Det är ju nämligen just redaktionen för hemsidan som tillhandahåller materialet. Enligt min mening måste det emellertid beaktas att Aftonbladet Hierta Aktiebolag och dess dotterbolag Aftonbladet Nya Medier AB är en koncern i nyhetsförmedlingens och den fria opinionsbildningens tjänst och att all publicering på hemsidan har en nära anknytning till tidningen. En annan omständighet som bör vägas in är att, såvitt framgår, det material som produceras för tidningen och hemsidan fritt kan utnyttjas av respektive redaktion för publicering. Enligt min mening torde det vara bäst förenligt med de intressen som bär upp grundlagarna att i ett fall som det nu aktuella mera se på de sakliga förhållandena än att låta formella omständigheter, som bolagskonstruktioner och liknande, vara avgörande för tillämpningen av databasregeln. För detta talar inte minst att just källskyddet, som motiverat databasregeln, skulle urholkas om hemsidan inte ansågs falla under databasregeln. Jag har därför stannat för att databasregeln får anses tillämplig på innehållet i hemsidan under förutsättning att mottagaren inte kan ändra på det.

I förevarande fall kan innehållet på debattsidan "tyck till" inte ändras av den som besöker sidan varför databasregeln således är tillämplig. Det ankommer då på mig att ta ställning till Annica T:s anmälan.

Det yttrandefrihetsbrott som här skulle kunna komma i fråga är förtal.

När det gäller förtalsbrott kan detta endast rikta sig mot fysiska personer och inte mot kollektiva enheter (jfr Holmberg m.fl., Brottsbalken del I, 6:e uppl., s. 247 f.). Föreningen Fågel Fenix kan således i rättslig mening inte förtalas. Anmälan i denna del föranleder därför inte någon åtgärd.

Brottet förtal får vidare enligt 5 kap. 5 § första stycket brottsbalken inte åtalas av annan än målsäganden, dvs. den som har blivit utsatt för förtalet ( enskilt åtal ). Har målsäganden angivit brottet till åtal får dock förtalsbrott åtalas av allmän åklagare, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt ( allmänt åtal ).

Den andre personen som avses i Annica T:s anmälan har inte själv angivit något förtalsbrott till åtal varför anmälan i den delen redan på grund härav inte kan föranleda någon åtgärd av Justitiekanslern.

Vad gäller anmälan i övrigt, dvs. förtal riktat mot Annica T själv, bör noteras att allmänt åtal skall ske endast om särskilda skäl föreligger och i rena undantagsfall. Oavsett om det i detta fall skulle föreligga ett förtalsbrott eller inte anser jag inte att sådana särskilda skäl föreligger som motiverar ett ingripande genom allmänt åtal.

Ärendet avslutas härmed.