Yakida har lyckats restaurera den förbjudna och anonyma bloggen "SOMA - Sanningen om Monica Antonsson" .
Bloggen som försvann med dunder och brak men som ändå bidrar med en del av helhetsbilden av Monica Antonsson framfart på internet i hennes debattblogg och säger en del om hur andra människor har uppfattat Monica.

		tisdag 1 juni 2010 Sluta spekulera, Monica Antonsson! Monica Antonsson anklagar en person som hon kallar Ann Johansson för att ligga bakom SOMA. På SOMA fick vi oss ett gott skratt. Någon Ann Johansson har vi nämligen aldrig träffat. Mindre skrattretande är det förstås att Antonsson hotar "Ann Johansson" i samma vända. Själv kallar hon det givetvis för ett erbjudande. På SOMA har vi inte glömt att MA även beskrev hotet om uthängning mot Profanum Vulgus som just ett "erbjudande". Det är till att ha en lite udda syn på sitt eget agerande. SOMA kan dock lugna Monica Antonsson med hon inte behöver oroa sig det minsta. Ann Johansson är nämligen helt oskyldig. Alla dom 6 451 stycken, faktiskt. Några planer på att sluta bevaka Antonsson har SOMA givetvis inte. Härmed går SOMA på semester under resten av Juni. Det innebär förstås att Monica Antonsson får en hel månad på sig att ostörd spekulera vidare i våra eventuella identiteter. Det är bara det att Monica Antonsson givetvis aldrig kommer få reda på vilka som ligger bakom SOMA. Därför råder vi henne att sluta spekulera redan nu. På så sätt slipper fler oskyldiga anklagas. Och Monica Antonsson slipper framstå som så oerhört pinsam. Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 13.16 15 kommentarer lördag 29 maj 2010 Sambandet mellan delägarskapet och MAs attack på IC Under förra inlägget inkom en intressant kommentar som vi gärna vill lyfta upp. Såhär skrev Fröken Fräken, bland annat: "Och den som inte tror att hatet mot IC har att göra med att Monica inte blev tillfrågad att bli delägare i det bokförlag hennes bok givits ut på räcker upp en hand?! Och vem blev tillfrågad i stället? Just det, den fd vännen, men helt plösligt jätteavskyvärda och till och med farliga Ingrid Carlqvist! Aj aj aj, det gjorde ont! Så ont att masken ramlade rätt av och MAs rätta jag visades upp i all sin bitterhet." Vad tror ni andra? Kan det stämma att Monica Antonssons plötsliga attacker på Ingrid kommer sig av ren avundsjuka? Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 04.59 198 kommentarer onsdag 19 maj 2010 Inrid Carlqvist länkar till SOMA! Vi på SOMA kan glädjande berätta att vi upptäckt att Ingrid Carlqvist igår länkade till oss på SOMA. Inlägget som helhet handlade om Antonssons attacker på IC den senaste tiden, läs gärna det! Såhär skriver Inrid om SOMA: "Jag vet inte om ni lagt märke till den, men det startades en blogg som heter Sanningen om Monica Antonsson, vilket jag inte ville vidarebefordra här på bloggen eftersom jag misstänkte att syftet med den var att sprida lögner och förtal om henne. Nu kan jag gott länka till den, eftersom den inte alls ägnar sig åt att svärta ner privatpersonen Antonsson, utan att beskriva de förföljelser hon utsätter dem för som kritiserar henne. Ett av inläggen heter till och med: Monica Antonssons privata familjeliv skiter vi fullständigt i." SOMA applåderar detta och glädjer oss åt att IC sätter ner foten mot Monica Antonsson en gång för alla. Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 09.11 73 kommentarer När trollen dansar Antonsson bekymras i sitt senaste inlägg över att "trollen dansar" på hennes bogg. Därefter uppmanar hon till seriös debatt. SOMA beklagar att vi måste meddela att de seriösa debatter som en gång hade kunnat föras där, gick i stöpet när de seriösa debattörerna än efter en flydde fältet... I övrigt ber vi om ursäkt för att bloggen varit förhållandevis inaktiv senaste veckorna. Vi har haft det extremt stressigt. I Juni kommer SOMAs stolta ägare befinna sig utomlands så då får ni diskutera fritt ;-) Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 07.55 2 kommentarer söndag 9 maj 2010 MA: "Det rör sig om en provokation!" Monica Antonsson har fått en kritisk kommentar på sin blogg. Själv anser hon att det rör sig om en provokation. Såhär skriver "provokatören"; "Hej Monkan! vet att jag inte riktigt kommenterar artikeln ovan, men jag har läst din blogg i säkert ett halvår nu och måste säga att jag saknar den röda tråden i den de senaste månaderna. Känns som att bloggen efter din brytning med IC och daddy har blivit lite spretig. Din granskning av ROKS och extremfeminismen var väldigt intresssant, men nu känns det som att den mest handlar om den gamla "Mia - historien" som ju känns ganska gammal och överspelad och om lite ditt och datt. Vore kul se dig göra en riktig granskning igen av det pk etablissemanget med extremfeministerna. MVH " "Jag har goda skäl att anta att det rör sig om en provokation. Syftet tänker jag inte upplysa om." kommenterar Monica Antonsson själv det hela. Från SOMA:s håll tycker vi gott att MA kan hålla tyst om "syftet" med "provokationen". Det blir så lätt alltför pinsamt annars. Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 01.28 19 kommentarer onsdag 28 april 2010 Monica Antonssons privata familjeliv skiter vi fullständigt i. Tvärt emot vad en viss dam i 60-årsåldern påstår så har vi på SOMA aldrig skrivit ett ord om Monica Antonssons familj eller privatliv. Den enda som "spy på" om såna "elakheter" som folks privata familjeproblem är Monica Antonsson själv. Det var Monica som tillät kommentarerna om Ingrid Carlqvists privata familjeliv, trots att hon uppmanades ta bort dem. Det var Monica som hängde ut Ramona och hennes man och hävdade att de hade alkoholproblem. Monica Antonsson gjorde detta. Inte SOMA. Monica Antonssons borde ta ansvar för sina egna handlingar och sluta skylla över allt på andra. Sånt slutade de flesta av oss med när vi passerat dagis. Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 23.30 25 kommentarer söndag 25 april 2010 Om blodsband Monica Antonsson och gänget är åter igen inne på de biologistiska irrvägarna. Den här gången heter det att man aldrig kan älska ett barn man inte är biologisk förälder till, eller åtminstone inte lika mycket som ett biologiskt barn. I debatten förekommer också antydningar om att man minsann måste ha burit och fött fram barnet själv för att kunna förstå vad det innebär att kunna offra sitt eget liv för sina barn. Pappor kan alltså aldrig älska sina barn lika mycket som mammor kan. Vi på SOMA tycker uppriktigt synd om dem som inte har tillräckligt med kärlek inom sig för att kunna älska ett barn de lever under samma tak som. Fast mest synd är det dock förstås om barnen. Hur många barn växer upp med styvföräldrar och frågar sig vad de gjort för fel eftersom dessa vuxna inte förmår älska dem? Ingen tvekan om att en förälder som försvinner ur barnets liv när barnet är så pass gammalt att h*n förstår vad som händer, för alltid kommer sätta ett spår i hjärtat hos detta barn. Men att alla som adopteras bort som spädbarn skulle bli nevrotiska vrak som förgäves söker efter sina biologiska rötter resten av livet, är en absurd tanke. Dessa barn har fått den största gåva ett barn kan få. Nämligen föräldrar som har kärlek så att det räcker och blir över för fler än de själva. För övrigt är det väl så att om det är någon som inte bryr sig om blodsbanden, så är det väl barnen. Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 13.03 26 kommentarer torsdag 22 april 2010 Porträtt av en mobbare I boken Mobbning på arbetsplatsen av Kristina Östberg & Lasse Eriksson beskrivs ett antal kännetäcken på hur typiska mobbare agerar och beter sig. Boken handlar alltså om vuxenmobbning, framförallt på arbetsplatsen, men vi på SOMA har anledning att misstänka att liknande förfaranden förekommer även på andra ställen... Den typiske vuxenmobbarens självuppfattning: * uppfattar sig själv som höjd över alla andra * hög uppfattning om sin egen kompetens * präglas av stark självkänsla utan självinsikt Den typiske vuxenmobbarens beteende: * kommer med upprepade indirekta eller konkreta hot gentemot den mobbade eller andra som uppfattas som hot * Maktanspråk och kontrollbehov är starka * Manipulerar, förtalar, splittrar samt odlar kontakter med folk som kan utnyttjas för egen vinning * Använder sig av dubbelbestraffning; någon straffas eller beskylls oavsett vad de gör (ex. först är kritikerna extremfeminister och sedan är samma kritiker plötsligt allierade med "papparörelsen".) * Använder ett svart-vitt språk, med vilket h*n pressar andra till underkastelse * Skaffar sig allierade som fungerar nästan som mobbarens personliga assistenter * Samlar på information om andras svaga punkter, som h*n sedan använder efter behov Den typiske vuxenmobbarens som person: * Uppträder ofta charmerande * Njuter av att förnedra och kränka andra * skyller på andra när något går fel * Dålig lyssnare * Tål inte kritik * Får energi av att hämnas * Dålig koppling mellan tanke och handling Punkterna ovan är inte ordagranna citat, men samtliga finns att läsa om i boken, i delen som handlar om mobbarens perspektiv. Monica Antonsson - en typisk vuxenmobbare? Hur Monica Antonsson beter mot folk i sin närmaste omgivning kan vi inte svara för. Vi har aldrig träffat henne "in person". Däremot säger hon själv att hennes blogg är privat och inte yrkesmässig. Alltså antar vi att bloggen är en ganska bra barometer för hur MA är som privatperson. Vi menar att björnparterna av punkterna ovan stämmer överens med hur Monica Antonsson betett sig på sin blogg. Om hon är en regelrätt mobbare eller ej är upp till var och en att bedöma. Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 02.06 3 kommentarer: Anonym sa... Tycker det skulle vara konstigt om man var helt väsenskild från hur man bloggar till hur man är privat. I så fall tror jag att man får anstränga sig med vilja för att framstå på ett sätt som man vill framstå. Skulle hon göra det skulle hon verkligen vara psykiskt sjuk skulle jag vilja påstå. Jag tror, observera tror, att hon är så van från sitt irl-liv att få som hon vill, pressa folk och bete sig att hon trodde att det skulle gå lätt att göra även på nätet. Vaneljugare har lätt att ljuga irl, det är svårt att bevisa i efterhand vad som sagts, och det är lätt att komma överens om att något var en missuppfattning, eller att någon uttryckt sig fel men inte alls menade vad den faktiskt sa, det blev fel bara. På nätet så finns det kvar och det går inte lika lekandes lätt att prata bort vad man säger. MA har ju vid många många tillfällen ljugit så det knakar, men förnekar och sen måste ta bort inlägg. Men visst verkar hon elak och gilla att mästra och plåga folk. Det är som att hon inte kan låta bli att skriva riktigt elaka saker, roligast mot dem som är henne nära. De som är henne trogna och nära får inte ha en egen åsikt, då går hon i gång och med glädje förefaller det vara som hon skriver lögner, elakheter och verkligen visa förakt för dem. Friskt? 22 april 2010 10.26 Anonym sa... Vilka ingår/har ingått som hennes mobbassistenter? vvv, bbbbb, mmmm, jjjjj. Den här lena vet jag inte vad jag ska säga om, hon är nästan för menlös och obegåvad för att klara av att mobba någon? 22 april 2010 10.29 Anonym sa... Här ser man hur den elaka bbbb skyndar sig att skriva en artikel om den nyligt avlidna Kerstin Thorvall, baserat på skvaller från en granne som umgicks med henne men tydligen så höll inte relationen full ut. AHR påstår ändå att det är fakta från en källa som är pålitlig. Den elaka Ramona kilar in och klappar om och tycker det var fint skrivet. Varför ge sig på en död människas personliga liv? Hennes konst tycks inte vara intressant. http://www.newsmill.se/artikel/2010/04/12/kerstin-thorvall-uppforde-sig-som-en-usel-karl 22 april 2010 10.43 måndag 19 april 2010 Den totala brytningen Det senaste dygnet har fler och fler personer tagit bladet ur munnen och öppet tagit avstånd från Monica Antonsson och skrivit vad de tycker om henne. Några är tidigare vänner till Antonsson, andra har länge varit kritiska mot hennes märkliga utspel. Gemensamt för de flesta verkar dock vara att de alla fått nog. Måttet är slutligen rågat. SOMA - bloggen återger några av de öppnaste kommentarerna från det senaste dygnet. Trollan: "Allvarligt talat så förstår jag inte alla dessa (lustigt nog är de flesta bara anyonyma) som kritiserar Ramona i det här läget. Jag kan erkänna att jag tidvis har retat mig på att du, Ramona, i mitt tycke har stöttat Monica trots hennes ibland vansinniga utspel. -Nu känns det verkligen som hon gör allt för att pusha dig ifrån sig. Fungerade det inte med en sågning av boken så kan man fortsätta för att se hur långt hon kan gå." Birgitta "Blondie": "Nu börjar den här debatten bli på en så låg och ovärdig nivå att Du bör avsluta den. Det är dock Du som står som Vinnare. Kan dock inte förstå hur någonting kan urarta på det här viset? Har människor blivit fullkomligt förryckta? Tack för att Du åtminstone har Ditt förstånd i behåll. Och mitt förtroende för Dig förblir oförändrat! Du är den enda som är nyanserad och rakryggad i den här såpan! Men jag hade önskat att Du blivit besparad de här påhoppen. Hur kunde allt bli så här tokigt?" Anonym: "Monica Antonsson är ett stycke skitstövel på 60 bast som skriver tonårsspråk så man rodnar när man läser henne. "Går fett bort" och andra liknande tonårsuttryck som 13- åringar använder sig av tror hon är kaxigt av henne att använda när hon endast framstår som patetiskt. Själv fattar hon ju inget för smart är damen INTE!!!Det har hon bevisat otaliga gånger nu." Ramona: "Jag vill inte sjunka ner i dyn och kravla på samma nivå.(...)Alltså menar jag i dyn som Monica kravlar i!" Maukonen: "Den sk "debatt" som förs på MA's blogg är så låg att det är ingen idé längre att bemöta den.(...) Tyvärr så har de som härjar på MA's blogg fått fritt spelrum, trots att MA i ett inlägg(12 april) skriver att anonyma inte ska få kommentera så är det massor med anonyma kommentarer i alla fall." Monica Antosson själv kör dock på i samma hjulspår som vanligt, då hon på sin egen blogg kommenterar Ramona och hennes familj i väldigt kränkande ordalag. "Franssons har alltid en trelitersdunk vin i montern som de bjuder friskt ur. Det är trevligt för många som blir bjudna.? Jag ska villigt erkänna att jag kunde ha nöjt mig med en plastmugg men Ramona och jag hade mycket att tjattra om så det blev kanske tre. Långt före stängningsdags lämnade jag mässan och tog tåget till Malmö där jag följande dag höll föredrag hos svenska kyrkan.Värre än så var det inte. Thommy [Ramonas man] ville bara skämma ut mig." Man kan liksom inte låta bli att undra: Men herregud, vad är det för fel på den här människan? Vilka kontakter är det som inte klickar? Vart hamnade skruven som blev lös och föll ur? Eller som Ingrid Carlqvist så klokt uttrycker det: "Det obehagligaste med Monica är att hon är så otroligt elak.(...) Det enda som är positivt med hennes attack mot dig, Ramona är att allt fler får upp ögonen för hurdan hon är." Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 02.31 11 kommentarer lördag 17 april 2010 Så var det Ramona Franssons tur... Monica Antonsson verkar ha lite svårt att hålla sams med sina "vänner". Först rök Daddy och Ingrid Carlqvist. Sen blev hon plötsligt, efter år av fiendeskap, vän med Maja Lundgren, Marina Engan och andra forna fiender. Och nu verkar det vara Ramona Franssons tur. Hon är en av dem som in i det längsta stått vid MA:s sida och tycks ha stöttat henne i vårt och torrt. Nu verkar det dock vara slut med den episoden. Efter att MA på förfrågan från Ramona F (?) recenserat en bok där MA i recensionen kallar författaren för knarkare, reagerar Ramona och skriver att de flesta ungdomar, bland annat hon själv, på 60- och 70-talen någon gång testade droger. Om detta skriver Monica Antonsson: "Ramona tycker att detta är ett ärligt erkännande värt att beundra. Det tycker inte jag." Och hon fortsätter: "Ja du Ramona, Det var ju tråkigt detta. Jag recenserade boken för din skull vilket för mig var detsamma som oavlönat arbete när jag kunde ha gjort något annat. Det ska inte hända igen. Jag beklagar att du tog så illa vid dig. Det var verkligen inte meningen." Det ligger något i det Anna Helena Rudberg så klokt skriver på MA:s blogg: "Så synd att bloggvänner inte kan dra jämnt. Jag tycker inte att det är vännerna man ska ge sig på utan politiska makthavare och de som har just det där som vi som vuxit upp i relativ fattigdom och i förorter inte har fått. De som sitter på miljoner och låtsas som det regnar." Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 10.50 tisdag 13 april 2010 Vem är "Stefan"? Nu skriver Diskussionsbloggen att kommentatorn "Stefan", som vi citerade i gårdagens inlägg, i själva verket är Antonssons förläggare. Den kommentar han lämnade på Antonssons blogg lyder alltså som följer: "Monica, jag har stått vid sidan och hurrat när du bloggade om Sanningen om gömda under närmare ett års tid. Men nu förstår jag inte vad det är som har hänt. Jag symptiserar definitivt med Ingrids skrivande i Pesor fallet, även om jag i ärlighetens namn inte är insatt i detaljerna, och kan inte förstå den utveckling din nuvarande blogg har tagit. Hur kan man ta sådana elaka ord i bruk som jag läser på din nuvarande blogg om en person som Ingrid? Jag blir förbannat besviken på den låga nivån. Sakdiskussion är OK, men inte de genuina elakheter som nu förekommer." Inget tvivel om att Stefan uttrycker sitt missnöje med bloggens vändning. Men vem är egentligen Stefan? Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 10.54 måndag 12 april 2010 IC om MA: "Hon kallade mig elak och empatistörd" Ingrid Carlqvist skriver nu på sin blogg ett inlägg om hur hon tycker Monica Antonsson verkar ha blivit besatt av både henne och hennes bok: "Nu vill hon bevisa att Inte utan mina söner är en härva lögner som hon själv ska nysta upp och avslöja. I sin kamp drar hon sig inte för att tillåta förtal och smutskastning av mig och min familj i kommentarsfältet." Och IC fortsätter: " Visst är det märkligt – samma person som vill förbjuda anonymitet på nätet tillåter anonyma människor, som kan ha vilka onda avsikter som helst att vräka ur sig vilka obekräftade uppgifter som helst, och belönas med bloggarens: "Intressant, Yrrol!" "Spännande fakta som nu kommer fram!"" IC kallar vidare Monica Antonssons blogg för "konspirationsbloggen" efter de senaste skriverierna där. Vi på SOMA bestämde oss för att kolla in vad som egentligen skrivs om Ingrid på MA:s blogg. (Alla fetstilningar nedan är SOMA-bloggens egna) Några av de grövsta kommentarerna som MA tillåtit i sin blogg har, precis som IC menade, varit från helt anonyma personer: "Under första rättegångsdagen i hovrätten satt IC och andra häxjägare och åt lunch med åklagare Malmenby under pausen!! Sedan skröt de i sina bloggar om att de nog lyckats övertyga åklagaren om att begära en §7 undersökning av ALV för hon "verkade" inte psykiskt frisk." "Om IC som barnlös skall ge föräldrar goda råd i en bok får hon kanske lugna ner sig först. Just nu verkar hon uppjagad." "I så fall är hela hennes liv en skrapa till sambon ex. hon gör ju inget annat än vältrar sig i vårdnadstvister och nedvärdering av kvinnor.?Sambons ex är dessutom en tonårsflicka. Hade jag varit flickans mamma hade jag också tyckt att umgänget med en person som nedvärderar kvinnor och flickor är ett olämpligt sällskap." En signatur som kallar sig "Azhar" skriver: "Sorry, när det gäller IC har jag en konstig magkänsla. Kunde bara inte lämna en kommentar när det stormade mest kring henne o hennes jobb.(...) Mår illa ..." Och vissa förnekar sig aldrig... "Nu finns bara risken att du på ICs blogg blir kallad "Monicas r-vslickare" av kulturellt högtstående kommentatorn AP (Anton?)..."/ Kjell G. Alexis A. A." Dock verkade inte alla Monica Antonssons läsare tycka att kommentarerna om IC:s person och privatliv var speciellt trevliga: "Berit sa... Hej, jag tycker det är smaklöst och ynkligt att försöka mobba IC, genom att prata om barnlöshet, och personliga förhållanden.?Istället för saklig kritik.??(...)"till ämnet:?Monica vad tror du om saningshalten i dessa anonyma kommentarer "...kan de vara producerade av näthaverister, har du något som ger substans ???Och så ett ställningstagande, skulle inte kunna skriva så bra själv så en länk:...http://kimhza.wordpress.com/2010/03/27/de-farliga-papporna-och-jamstalldheten/" Men MA svarar som hon brukar: "Berit "Varför skulle jag öht tro något om anonyma kommentarer? "Vilken konstig fråga. "Jag avskyr anonyma kommentarer. "Samtidigt finns anonyma och anonyma. Du är till exempel lika anonym som den som kallar sig Anonym. Det är ingen skillnad. Din trovärdighet är inte större än någon annan anonyms. "Sedan är det ju så att jag ofta vet vem som döljer sig bakom en viss signatur - vi mailar ju också - vilket ger vederbörande hög trovärdighet för mig. "Det är emellertid ingenting jag informerar dig om.""Resten av din kommentar förstår jag inte." (På förekommen anledning kan vi på SOMA-bloggen inte låta bli att undra om Monica Antonsson händelsevis har problem med läsförståelsen?) Signaturen Berit igen: "(...)"Jag vet ju att IC har blivit förd bakom ljuset i ett kapitel, det gör inte att jag glömmer att min moster mot sin vilja blev barnlös, eller att moder Theresa faktiskt kunde hjälpa barn.""(...)"Min starka uppfattning är att Pesor liksom Daddys ex icke skulle ha rätt att utnyttja rättssystemet för att skilja sina barn från deras andra förälder." Och även signaturen Stefan reagerar på påhoppen: "Monica, jag har stått vid sidan och hurrat när du bloggade om Sanningen om gömda under närmare ett års tid. Men nu förstår jag inte vad det är som har hänt. Jag symptiserar definitivt med Ingrids skrivande i Pesor fallet, även om jag i ärlighetens namn inte är insatt i detaljerna, och kan inte förstå den utveckling din nuvarande blogg har tagit. Hur kan man ta sådana elaka ord i bruk som jag läser på din nuvarande blogg om en person som Ingrid? Jag blir förbannat besviken på den låga nivån. Sakdiskussion är OK, men inte de genuina elakheter som nu förekommer." Men Monica Antonsson försöker då istället lägga över skulder på IC själv: "Och vad tycker du Stefan om IC:s blogg. Den är snäll och rar va?""Det är trevligt att du och andra hurrat i diskussionerna kring Mia-boken. Alla har sannerligen inte gjort det. Men du får allt sära på begreppen. "Jag står inte i någon sorts livslång tacksamhetsskuld till dig och andra på grund av detta. "Sanningen är att jag blev hijackad av den extrema papparörelsen som fann stöd för sitt kvinnoförakt i min bok trots att det inte fanns något fog för det. Ingrid "upptäckte" mig som hon så patetiskt skriver i sin blogg. "Vilket trams. "Och nu blir ni besvikna allihop för att jag tar ställning för en kvinna. "Stackars er, säger jag."Hur ska ni reagera när IC kommer med en bok som gör detsamma. För en sådan är på gång. Den ska ge hennes image balans, som hon sa. "Jag har bara en sak att säga till dig Stefan och dina kompisar: "Bli gärna besvikna men behåll det för er själva. Jag är inte skyldiga er ett smack. "" Åter till frågan: "Är hon försedd med munkavel eller ej och vad innebär i så fall det." Här måste man som förnuftig läsare stanna upp en sekund. Så MA blev "hijackad av den extrema papparörelsen". Hade hon absolut ingen egen vilja eller förmåga att påverka diskussionerna kring boken? Och sen skickar hon en lite hälsning till de forna fansen: "jag är inte skyldig er ett smack". Vi frågar oss varför någon, någonsin skulle kunna eller vilja sympatisera med Monica Antonsson. Tänk er en musikartist som sa samma sak till dem som lyssnade på deras musik. Skulle dom få några besökare på konserterna i fortsättningen tror ni? Vi får nog återkomma till detta i ett separat inlägg så småningom... Hur som helst: Med anledning av personpåhoppen skrev Ingrid ett mail till Monica Antonsson: "Du som vill kämpa mot troll och anonymitet måste väl vara överens med mig om att så länge diskussionen gäller en persons ÅSIKTER så är det okej att debattera. När det sjunker till nivån FÖRTAL AV ENS PERSON är detta helt förbjudet. Vi har väldigt olika syn på psykisk ohälsa, det måste vi få lov att ha utan att tillåta våra kommentatorer att sprida lögner om varandra. Jag kommer aldrig att tillåta några sådana kommentarer om dig, det vore mig fullständigt främmande." Monica Antonsson kunde inte låta bli att dela med sig av sin syn på den förekomna mailkontakten: "Jag vill inte ge IC något större utrymme men måste ändå nämna annonsblaskeredaktören senaste drapa. " "Nu har hon och hennes gäng fått för sig att George Pesors exfru har belagts med munkavle av domstolarna! Mein Gott! Var ska detta sluta? Da Vinci-koden kan slänga sig i väggen när den världsomspännande antonssonska konspirationen ska läggas i dagen ?""Jag undrar: "Vilket gäng?" Vilken konspiration? "Sanningen är den, att jag meddelade Ingrid min uppfattning om hennes bok. Hon blev helvild och skrev ett mail som hon avslutade med orden: Lycka till med avslöjandet av min bok!"" Att det skulle vara min intention är hennes eget fantasifoster. Hon är och har all anledning att vara rädd men något sådant är inte på gång. Men ju mer hon gafflar om det desto mer lockande blir det. ?Nu påstår hon också att den initierade Anonym som skrivit här är ALV:s syster. "Fine! Tack för upplysningen. "Det är att jämföra med vad hon sa när jag tog bort kommentarerna om hennes egen persson men informerade henne om dem. "Den som skrev var naturligtvis styvdotterns elaka mamma. Jag ska inte trötta ut er med vad hon sedan berättade om denna stackars kvinna. Det lämpar sig inte för tryck nämligen. ""Det kan hända att hon har rätt. Men det kan också hända att hon har fel. Man kastar inte ur sig anklagelser och diagnoser så lättvindigt som IC gör. "Jag har frågat henne vilken diagnos hon själv föredrar. Jag fick konstigt nog inget svar. Hon tyckte inte ens om frågan."" Därmed önskar jag en återgång till ämnet som var FRÅGAN om huruvida en svensk kvinna belagts med munkavle eller ej." Ingrid Carlqvist hade dock en lite annan syn på saken: "Hon kallade mig då elak och empatistörd. Det är väldigt obehagligt att veta att det finns en blogg där människor får sprida vilka lögner som helst om mig och min familj. Inte ens bloggen som Antonsson kallar ynklig (Sanningen om ma) innehåller förtal av hennes person eller barn." Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson fredag 9 april 2010 Monica Antonsson hotar Kulturbloggen - favorit i repris Allt började med ett befängt rykte om att Monica Antonssons bok "Mia - Sanningen om Gömda" inte syntes någonstans. När någon frågade i en bokhandel ska denne person ha fått svaret att det blir problem med Piratförlaget om man har Antonssons bok framme. Efter detta hörde en av Kulturbloggens läsare av sig till Kulturbloggen och informerade om att Antonssons påstått på sin blogg att hennes bok säljs under disk i bokhandlarna. Kulturbloggen reagerade på detta påstående och bestämde sig för att kolla upp saken. Kunde det verkligen stämma? Till en början verkade det inte så. Men nog måste väl Monica Antonsson, som då var nominerad till guldspaden för boken, vara noggrann med fakta när hon publicerar sådana uppgifter? Så kulturbloggen mailade Monica Antonsson några frågor. Det skulle dom kanske aldrig ha gjort? Såhär skrev Kulturbloggen till Monica Antonsson: (alla fetstilningar nedan är SOMA-bloggens egna). "Jag har fått flera personer som hört av sig till mig med synpunkter kring din bok. Därför känns det väldigt viktig för mig om du skulle vilja svara på de här frågorna."Hoppas verkligen du vill vara tillmötesgående så jag får ämnet bra genomlyst.Varför tror du att Piratförlaget skulle försöka hindra försäljning av din bok?"I ett inlägg hänvisar hon till ett inlägg där "The Witch" hade slagit larm om att Piratförlaget sålde dina böcker "under disk". I det här inlägget har "The witch" inte skrivit namnet på förlaget i fråga. Hur kan hon vara säker på att det är just Piratförlaget det rör sig om" När och hur kontaktade du piratförlaget, för att förhöra dig om sakförhållanden innan du offentliggjorde inlägget.Gjorde du det via telefon samtal email etc. Kan detta bekräftas?"Vilka andra källor har du använt dig av och hur har du "kollat" upp dem?"Hur ställde sig Akademibokhandeln till detta när du ifrågasatte sakförhållanden med dem" När och hur gjordes detta? massor av vänliga hälsningar? Antonssons svar på detta är kort och koncist: "Det verkar som att det är dålig läsförmåga bland dem som har hört av sig till dig.?Svaren på dina frågor framgår helt av inläggen."Lycka till." Moncia" Kulturbloggen bad då tålmodigt Antonsson att ompröva sitt svar och upplyser henne om att det inte kommer se så bra ut för henne om hon inte vill svara alls: "Hej ok" då får det bli ditt svar. De övriga tillfrågade har varit mer utförliga och faktum är ju att du då i det här läget kommer att ge ett rätt dåligt intryck."Själv uppfattar jag alltid sådan överlägsenhet som nonchalant attityd."Men det är ju som jag uppfattar det, inte sagt att du menar det så, men om jag hade varit den som lagt ner allt arbete på att ställa dig frågor och fått till svar att jag får se efter de svaren själv i sajten skulle jag uppfatta det som maktens arrogans."Ett råd från mig bara. Men du väljer förstås själv hur du vill uppfattas."vänliga hälsningar" Då tar det fyr hos Monica Antonsson: "Hej igen, Jag har ingen skyldighet att svara på frågor andra än från myndigheter.Om människor lägger ner "arbete" på att formulera sådana är det deras sak."Anser du att jag balanserar i lagens marginaler föreslår jag att du anmäler det." Det är nämligen så det ska gå till." Du har privata åsikter om min attityd, varnar mig för hur jag "kommer att uppfattas" och konstaterar att jag kommer att ge ett "rätt dåligt intryck" i något som du underförstått planerar publicera." Det kan jag inte tolka som annat än ett hot." Jag har nämligen inte gett dig tillstånd att publicera någonting.?Om du ändå gör det är det mot min uttalade vilja." Jag föreslår därför att du avstår."Svaren på alla dina frågor framgår av min blogg. Om du inte förstår betydelsen av exempelvis ett frågetecken kan jag inte göra mycket åt det." Det du påstår att jag påstått har jag nämligen aldrig påstått." Det inser alla med normal läsförmåga." Om du skriver något annat tvingar du mig att vidta åtgärder." Monica Antonsson" Efter detta följer, enligt Kulturbloggen, ytterligare några mail där Antonsson upprepar att hon minsann ska polisanmäla dem. Sen ändrar hon sig emellertid delvis på den punkten. Kulturbloggen får ett nytt mail från Antonsson där det står att hon publicerat hela: "Jag kan självklart inte förbjuda dig någonting. Det har jag inte gjort heller. Jag skrev att det var emot min vilja. Det är något helt annat. Du påstår på nätet att jag ljuger mm...Det är nog bäst att du plockar fram bevis för det nu. Jag går vidare med det här. Särskilt med din artikel från december." Några som däremot valde att svara på frågorna var Piratförlaget och de utpekade bokhandlarna: Så här svarade Ann-Marie Skarp, Förlagschef på Piratförlaget: "Jag blev informerad av en privatperson om Monica Antonssons påstående i förra veckan och kunde under stigande häpnad läsa vad hon skrev i sin blogg. Jag kan försäkra dig om att det inte finns det minsta korn av sanning i anklagelsen. Självfallet skulle vi aldrig komma på tanken att försöka påverka våra återförsäljare. Vi har också talat med den utpekade butiken, Akademibokhandeln i Uppsala, som blev lika överraskade som vi. Den enda förklaring vi kunde komma på var att de flesta böcker ju plockas bort från butikerna medan den årliga rean pågår, så sker med Piratförlagets böcker lika väl som med andra förlags böcker. Jag kan bara beklaga att Monica Antonsson inte tog kontakt med mig innan hon tog till orda, vilket jag alltså här kan bekräfta att hon inte gjort." Ett annat svar kom från Kaj Eklund på Akademibokhandeln i Gränby: "Vi har aldrig haft hennes bok under disk utan den har stått exponerad i hyllan hela tiden." Vi gjorde en liten extra skyltning på en gavel av hennes bok i januari när debatten var som störst." Vi har alltså gjort det diametralt motsatta till vad Monica Antonsson påstår." Hon har inte varit i kontakt med någon i vår affär." Vad är det egentligen som händer? Kulturbloggen ber Antonsson svara på några frågor. De avslutar sitt första mail med "massor av vänliga hälsningar". Men svaret de får från MA har en annan ton. Antonssons mail till Kulturbloggen är nämligen rakt igenom direkt otrevliga. Först insinuerar hon att deras läsare har dålig läsförståelse. De är inte lika klippska som hennes egna läsare, som givetvis aldrig missuppfattar något, ska vi tänka. Från Antonssons sida kommer inga vänliga hälsningar. Det enda som kommer är ett "lycka till". Med läsförståelsen eller? Att Kulturbloggen ber Antonsson uppge sina källor, kan man tycka vad man vill om. Det skulle de flesta journalister inte göra, och de flesta hade nog också kunnat förstå om Antonsson hade hänvisat till detta. Men nejdå. Som vanligt heter det att hon inte "har någon skyldighet" att svara på frågor. (Och ingen skyldighet att vara vänlig heller tydligen.) När Monica Antonsson uppmanar Kulturbloggen att polisanmäla henne om hon gjort något olagligt säger det två saker: 1) "Det är nämligen så det ska gå till", skriver MA. Så fort man inte håller med om vad någon skriver ska man enligt Antonsson ta det via polisen. 2) Man kan riktigt se framför sig hur MA räcker ut tungan åt Kulturbloggen och säger: "haha, jag kan behandla er hur jag vill, sätt dit mig då, om ni kan!" Det som sedan händer är märkligt för alla utomstående, men troligen helt normalt för Monica Antonsson själv. Först skriver hon att Kulturbloggen ska polisanmälas om de skriver något hon inte godkänner. Hon varnar dem och skriver att det är bäst att dom avstår. Sedan gör hon själv det som skulle polisanmälas om någon annan gjorde det. Hon lägger ut hela mailväxlingen på bloggen. Givetvis utan Kulturbloggens "tillåtelse". Det Antonsson sedan gör är att hon försöker vända Kulturbloggens egna argument mot dem sjävla. När de frågar efter källor på hennes uppgifter, idiotförklarar hon först dem för att sedan skriva att "det är bäst att" Kulturbloggen plockar fram uppgifter på sina källor. Först hotar hon att polisanmäla om något publiceras, sedan publicerar hon själv det som skulle polisanmälas. Kulturbloggens starkaste kort, mailväxlingen med den otrevlige Antonsson, används mot dem - av MA själv. Antonsson är väl medveten om att hon inte har mycket att komma med. Så för att slippa diskutera sakfrågan går hon istället till attack på budbäraren. Man undrar förstås varför folk låter sig tystas av någon som hotar med polis för saker som helt klart faller inom yttrandefrihetens ramar? Man undrar varför folk låter Antonsson diktera vad som ska skrivas och inte. Vi tror det finns två saker man ofta glömmer i den diskussionen: 1) Antonsson är (numera) en välkänd journalist. Hon är mest känd för att ha dragit ner brallorna på både Marklund och mediaeliten som skyddade henne. Men nu är Antonsson på sätt och vis själv en del av den medieelit, som hon en gång bekämpade. Vågar man verkligen gå i klinch med någon som är större och starkare än en själv? Med tanke på hur offensiv Antonsson blir vid några enkla frågor, vågar man riskera att en sån person gör rättssak av något man skrivit? Kan hon bete sig hur som helst för att slippa svara på frågor, hur många lik klarar hon inte då av att gå över för att få rätt i en domstol? 2) Många små bloggar lever på att utmärka sig och att ha ett gott rykte. Konflikter med andra bloggar ger så gott som aldrig gott rykte. Ska man verkligen riskera att tappa läsare för att gå i svaromål mot en sån som Monica Antonsson, som man ändå inte kan vinna mot? Så tänker nog många. Själva konstaterade Kulturbloggen att de blev besvikna över att en guldspade-nominerad journalist reagerar så starkt på några enkla frågor. De förvånades också över att det inte verkade ligga något i beskyllningarna mot vare sig förlaget eller bokhandlarna. (Hela Kulturbloggens version av saken finns att läsa här.) Ansvarig person på Kulturbloggen ber om ursäkt om hon uttryckt sig klumpigt när hon ställde frågorna, men konstaterar samtidigt: "jag tycker faktiskt att en grävande journalist som är guldspadenominerad borde bemöta frågor trevligare än att säga att hon ska vidta åtgärder när någon intresserat ställer frågor." Vi på SOMA kunde inte sagt det bättre själva. Särskilt med tanke på att Monica Antonssons uppgifter om att böckerna såldes i smyg, var helt gripna ur luften. Inga källor. Inga faktakollar. Inget grävande. Men så blev det ju heller ingen guldspade. Kanske lika bra det. Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson måndag 5 april 2010 Monica Antonsson gör nya försök att skrämmas... Återigen försöker Antonsson skrämma upp oss genom att ta i med brösttonerna. Den här gången vill hon påpeka för oss att det faktiskt finns "predjudikat" med andra bloggare som minsann blivit dömda för förtal. Vi på SOMA borde kanske göra som Marina Engan och "hacka tänder"? Eller inte. Monica skriver på sin blogg om fem olika rubriker, som alla handlar om bloggare som dömts eller anklagats för förtal. Lite sak samma i Antonssons värld kanske? Rubrikerna är följande: 1) Grovt förtal domen för attacker i e-brev och på blogg 2) Ytterligare en Sverigedemokratisk bloggare döms till böter av Sverigedemokratisk blogg för tredje gången 3) Dagens Media Bloggare fälls för förtal (här lämnar MA ingen länk, så vi får väl lita på att det stämmer. Eller nåt. 4) Blogg polisanmäls för förtal 5) Bloggare misstänkt för förtal (felaktig länk från Antonsson) Tanken är väl att vi ska tänka: "Oj, är det så vanligt med förtalsdomar mot bloggar! Då kanske man ska passa sig!" Problemet är bara att det är ett litet trix från MA:s sida. Fall nummer ett handlar om en före detta jorunalist som fällts för grovt förtal för att ha påstått att en präst "fått sparken" och ska ha "ägnat sig åt tvivelaktig själavård". Bloggen har haft läsare i tiotusental per månad. Enligt Antonsson. Straffet blev böter, ett skadestånd på 10.000, samt att betala en del av advokatkostnaderna för motparten. I Fall nummer två rör det sig om återfallsförbrytare. En Svergedemokratisk blogg har lyckats med att förtala en person som är aktiv i Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund, inte mindre än tre gånger. Brottet består i att man på bloggen ska ha hängt ut vederbörande med namn samt påstått att han varit våldsam i samband med ett polisingripande. Det ska även ha förekommit en liknande beskrivning av Herr Jönsson vid en liknande situation i Malmö. Personerna bakom den sverigedemokratiska bloggen ska även ha låtit bli att ta bort kommentarer i bloggens kommentarsfält. Fall nummer tre ska tydligen röra sig om en före detta jorunalist. Bloggaren ska betala böter och skadestånd på 10.000 kr. Låter det misstänkt likt fall nummer ett? Jodå. I det fjärde fallet är det en privatperson som bloggat om hur dennes mamma ska ha vanvårdats på sitt ålderdomshem. Bloggen ska även ha innehållit indirekta hot mot personalen på hemmet. I detta fallet är det Kommundelsnämnden och inte polisen, som avgjort frågan. I det femte och sista fallet som Antonsson tar upp som "predjidukat" rör det sig återigen om en före detta jorunalist som under en längre tid ska ha förtalat då såväl kändisar som privatpersoner. Det kanske är bara vi, men finns det väldigt många journalister i det här landet som har problem med att inte förtala andra? Fall nummer 1, 3 och 5 är alltså ett och samma fall. De resterande två fallen är alltså en bunt sverigedemokrater som verkar ha mycket agg mot en enskild person, samt en privatperson som upprörts över en anhörigs vård inom äldrevården. Konstigare än så är det inte. I samtliga fallen har det förekommit direkta hot, förtal av namngivna personer eller namngiven arbetsplats. Förövrigt sånt som Monica Antonsson själv gör sig skyldig till med jämna mellanrum. Lägg också märke till att ingen av de dömda bloggarna verkar ha bloggat anonymt. Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 19.52 13 kommentarer Monica Antonsson: "Jag tar tillbaka det där med polisen." Monica Antonsson meddelade tidigt i morse att hon tar tillbaka sina polishot mot SOMA och SoD: "De som startar dessa hatbloggar kan inte ha mycket att komma med. Jag ska säga som det är, jag är orolig för Jocke helt enkelt. Samtidigt förstår jag inte hur den anonyma mörkermassan kan agera så här. Har de inga liv?!?Nej, det har de naturligtvis inte. Så jag tar tillbaka det där med polisen. Det är så man känner spontant." (vår fetstilning) Dock kan Monica Antonsson inte motstå att ändå slänga in lite nya hot, så att vi inte ska tro att hon glömt oss: "Men polisen gör för närvarande ingenting så det spelar ingen roll hur grovt förtalsbrottet är. Men en dag kommer en ändring och då ryker de allihop." ? SOMA-bloggen ställer några frågor till MA 1) Snälla MA, var vänlig och berätta för oss, det här "förtalsbrottet", hur grovt är det, enligt dig? Är det grövre än att lägga ut andras IP-adresser? 2) Vilken dag är det den här "ändringen" ska komma? (Vi väntar med spänning!) 3) Exakt vad är det du ska göra för att begränsa yttrandefriheten på nätet och få SOMA och SoD att "ryka"? Har du någon speciellt strategi som du vill dela med dig av? Ja, nu när du inte längre hotar med att gå till Polisen, så tänkte vi, att denna gången måste det väl ligga något vettigt bakom dina nya hot i alla fall? Svar skickas vänligen till: sanningenomma@gmail.com För allmänheten kan vi även berätta att det nu släppts igenom en kommentar på Den Trivsamma Bloggen med en länk till SOMA: "Det startades först en sjuk blogg om dig - SOMA (http://sanningenomma.blogspot.com )" Behöver vi nämna att personen som skickade in SOMA-kommentaren var anonym? Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 11.17 0 kommentarer MA och polisen, dom är goda vänner... Som vi skrev i vårt förra inlägg denna kväll/natt så försöker MA skrämma oss till tystnad... Med vadå, kan man ju undra? Jo, håll i hatten nu, hon hotar nämligen med att gå till polisen... Själv påstår hon att det är för Daddys skull. Vem vet. Vad vi på SOMA i alla fall kan konstatera är att det inte är första gången hon tar till detta lilla "knep" för att få tyst på obehagliga röster. Nedan följer några exempel på hennes tidigare hot om Polisanmälningar mot diverse kritiker: 3 Februari 2010 citerar MA en påstådd "lögn" som ska ha publicerats om henne i Newzglobe: "Konstigt att hon inte polisanmäler det, när hon ändå är i gång med polisanmälningarna." Och hennes respons blir: "Hade jag kunnat polisanmäla det så hade jag gjort det." Den 19 Februari har hon dock ändrat sig: "Jag söker just nu förundersökningsledare Jonas Lindblad på citypolisen på Norrmalm som är intervjuad i N i vilken Marina Engan falskt beskyller mig för kvalificerade brott. ?Han är ledig i dag men kollegorna uttrycker stor förvåning och har lovat mig kontakt. ??Återkommer..." Vi på SOMA blir väldigt nyfikna på vilket "kvalificerat brott" som Engan skulle begått i sammanhanget... :) Dock verkar polisen ha annat att göra just den här dagen än att ta itu med bloggbråk på Internet: "Medan jag väntar på polisen tar jag en lögn i taget ur N:s artikel: ??"- Det hela började innan boken kom ut, när Monica började berätta om den."... blablabla... *zzz* Under dagen tar hoten om diverse anmälningar mot Newzglobe en alltmer konkret form: "Och det är som jag trodde. "Web-blaskan N är inte registrerad någonstans. Varken hos Patent- & Registreringsverket, Bolagsverket eller hos Radio- och tv-verket. ?De har inget utgivningsbevis, ingen ansvarig utgivare och inget organisationsnummer. "Kort sagt: De är Vilda Västern."" Återstår alltså polisanmälan om man ligger åt det hållet. "Och då N inte har någon ansvarig utgivare måste en sådan riktas mot en eller flera enskilda medarbetare.""Återstår att se om medarbetarna är medlemmar i JF som ju har en yrkesetisk nämnd." Så, vilket håll "ligger" du åt, Monica? Några dagar senare, den 25 februari, fortsätter polishoten: "Jag får hjälp med att skriva en adekvat polisanmälan nu så Newsglobe kan göra vad de vill."De biter sig ändå bara i rumpan..." ...och fortsätter... "Seriösa publicister har moderatorer som rensar borst sådan här smörja från kommentarsfälten."Det har inte Newzglobe. Tvärtom. Ju grisigare det är desto mer gottar de sig. "Jag kommer därför att rikta en särskild polisanmälan till den/de ansvariga på Newzglobe för kommentarer som utsätter min familj för smädelser." Vad skiljer en "särskild" polisanmälan från en vanlig sådan? Kanske att det är en högst viktig person som ligger bakom den? 28 Februari inkommer en anonym (!!!) kommentar, angående Pesorfallet, som MA tycker är så fantatisk att hon sedermera tar upp densamma i ett eget inlägg: "De borde polisanmälas för att de hänger ut barnen på bild i boken och därutöver för grovt förtal!" De anonyma "trollen" är inte alltid att förakta, visar det sig... Efter att morgonen den 3 Mars ha lagt ut PV:s IP-adress, vistelseort samt för och efternamnet bakom den mailadress PV använt sig av, kostaterar Monica Antonsson följande: "Längre än så kommer man inte utan polisens hjälp. I varje fall inte inom lagens råmärken" Senare samma dag skriver MA i ett svar till PV "Du får gärna jämföra min kritik av GP med vad du tycker att jag gör. Men inte här. "Och vill du diskutera det med mig så får det bli en total utredning. Jag är nämligen trött på alla befängda anklagelser. "Jag menar naturligtvis inte att det ska ske hos polisen som någon plötsligt kläckte ur sig. Men det måste ske inför en opartisk person som inte bara sprider dynga." (Våra fetstilningar). Att diskutera med Monica Antonsson går tydligen inte för sig på vanligt vis. Då ska det ske "en total utredning" och en "opartisk person" måste tydligen vara närvarande. Dock menar hon att en diskussion med henne inte "ska ske hos polisen". Så vänligt. Eller har hon händelsevis något att frukta när det gäller polisen och vad hon samma dag gjort mot PV?..... Efter detta dröjer det ända tills den 24 Mars, innan nya hot om polisanmälningar dyker upp på MAs blogg: "Det enda jag i skrivande stund inte hunnit med är att jaga reda på polisen. Jag återkommer med det. Var så säker." Och hon konstaterar återigen: "- Newzglobe är inte ansluten till någon seriös publicistisk organisation över huvud taget vilket innebär att det är Vilda Västern på redaktionen. - Tidningen har ingen ansvarig utgivare. Den kan därför inte ställas till svars för exempelvis förtal hos Pressombudsmannen. Den som känner sig förtalad på Newsglobe måste alltså vända sig till polisen." Vilket resulterar i att MA:s gamla anhängare Anna-Helena Rudberg genast hänger på vågen med kommentaren: "Jag läser inte Newzglobe efter att ha tagit del av skumraskartikeln om Marina Engan, för det är inte ens en tidning. Och det sorgliga är att de får skumma läsare, som vräker ur sig vad som helst. Polisanmäl dem. Absolut." Och tydligen kan inte MA motstå frestelsen att ta upp sina egna gamla "fall". Dvs när hon själv anmäldes för att ha röjt Mia:s adress: "Varenda tidning skrev om det. "Jag blev HELT FRIAD efter mycket noggrann utredning med högsta prioritet. "Nästan alla i min bok förhördes av polisen. Utom jag. Jag blev inte uppringd eller på annat sätt kontaktad av någon. Men tidningarna skrev och det ligger där det ligger på internet och skvalpar omkring. "Det är något som nätblaskan N borde tänka på. Allt skit de skriver kommer att ligga där för alltid." Vi på SOMA finner det ytterst komiskt att MA på fullt allvar uppenbarligen tror att hon under dessa tider stått i centrum för jordens uppmärksamhet. "Varenda tidning" skriver om hennes förehavanden. Och trots en "mycket nogrann utredning" som givetvis haft "högsta prioritet" blir hon dock själv aldrig förhörd av polisen. Inte ens via telefon. Man kan undra hur "nogrannt" detta fall egentligen utreddes... Och uppenbarligen är det högst besvärande för MA att hon inte kan kontrollera vad som skrivs om henne av andra. När hon skriver att detta är "något som nätblaskan N borde tänka på." kan man undra vad som ska hända om de nu inte genast skulle börja fundera över detta. Och i övrigt kanske detta vore något för MA själv att fundera på? Det intressanta med "polisanmälningarna" mot Newzglobe är att MA inte en enda gång vågar skriva ut deras riktiga namn. Vad är hon rädd för? Att någon ska gå in där och läsa vad som står om henne? Men vad tycker MA egentligen om när andra polisanmäler? 12 februari 2010 skriver hon om ett fall i början av 90-talet: "Redan 1992 hade jag börjat fundera kring hur det egentligen stod till inom Roks, framför allt sedan kvinnojouren i Umeå polisanmält tjugosju mäktiga män från stan för unison våldtäkt. Alla dessa män (läkare, präster osv) påstods ha förgripit sig på en och samma tonårsflicka som redan fått sin pappa dömd till tio års fängelse för grov våldtäkt." Om det var domarna som var fel eller själva anmälningarna, framgår inte riktigt. Det finns säker fler exempel på när MA hotat att polisanmäla kända eller okända människor. Detta var bara ett axplock från i år... Av någon kostig anledning har vi därefter inte hört något om vare sig de påstådda polisanmälningarna mot newzglobe, eller om övriga anmälningar som MA hotat med till höger och vänster. Vår slutsats är att antingen såvill hon bara hota och skrämma kritikerna till tystnad, eller så vågar hon inte erkänna att "utredningen" är nedlagd eftersom inga brott begåtts. Sen om det förekommit vinklade uppgifter om MA kan man ju bara spekulera i. Men olagligt är det i alla fall inte att som journalist skriva något som någon sagt på telefon. Tryckfrihet kallas de visst. Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 00.39 9 kommentarer söndag 4 april 2010 Monica Antonsson försöker skrämma oss till tystnad! Så var det då dags. Monica Antonsson försöker tysta Denna och andra bloggar som ställer sig kritiska till de sikter hon och Daddy med flera luftat på sina bloggar. Så här låter det nu under kvällen på MA:s blogg: "Om dessa hatbloggar (det finns flera) inte försvinner tämligen omgående måste polisen kopplas in." Vi på SOMA tolkar detta som ett direkt hot. Vi har dock inga som helst planer på att stänga bloggen då allt vi skriver är helt och hållet inom ramen för yttrandefriheten. Att Monica Antonsson försöker skrämma oss till tystnad är rent ut sagt inte klokt. Att kända personer kan hålla på och hota privatpersoner på det här viset gör oss ännu mer övertygade om hur mycket vi behövs. Vi hoppas att andra inom bloggvälden ställer upp för SOMA, SoD och framförallt för yttrande friheten. Monica Antonsson och hennes gelikar kommer aldrig kunna tysta oss. Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 22.58 8 kommentarer Antonsson: stäng genast SOMA och SoD!!! I ett nytt blogginlägg förfasar sig nu Antonsson över att nystartade bloggen "Sanningen om Daddy" (SoD), bloggar om hur Daddy på senaste tiden spridit de vidrigaste konspirationsteorier. Han menar att de våldtagna flickorna "Linnea" och "Jennifer" i Bjästa ljuger rakt av och att gärningsmannen är oskyldig. Enligt honom verkar flickornas "lögner" om våldtäkterna vara en del i Kvinnornas konspiration mot männen. Antonsson, som själv bloggat om fallet, men till skillnad från Daddy försvarat flickorna, deklarerar du att hon är "gråtfärdig". Orsaken sägs vara att "hans antagonister nu vältrar sig i förtal grundat på antaganden, gissningar och lögner." Antonssons slutsats blir att enda vettiga lösningen är att stänga ner SOMA och SoD. Hon får det att låta som om det vore en order. Hon beskriver våra bloggar som "hatbloggar". Vi kan försäkra Antonsson om att vi på SOMA i alla fall inte driver någon hatblogg. Vårt syfte är bara att klargöra sådant som MA själv verkar vilja mörka. Antonsson skriver: "Ett gott råd är att aldrig göra eller skriva något man inte kan stå för med egen identitet inför domstol." Ska vi tolka det som ett hot? Ett ännu godare råd är nämligen att inte öppet förtala andra i eget namn. Kanske något att fundera över. Hon säger sig oroa sig för Daddys hälsa. Han försökte nämligen ta livet av sig strax före jul. Givetvis förfärligt. Men då handlade det om att hans egen vårdnadstivst hade fått honom att må så dåligt att han inte orkade mer. Föreställ er att någon skulle ta livet av sig för att någon okänd person på internet uttrycker en åsikt som inte stämmer överens med ens egen. Vilket hån mot Daddy, som trots allt gått igenom så mycket de senaste åren. Att MA anser att det som till slut kan knäcka honom är anonyma meningsmotståndare. Skojar hon med oss? Har hon över huvudtaget funderat över varför SOMA och SoD finns? Kanske för att det finns andra som gillar att sprida sina åsikter som om de vore fakta, men ogillar att få kritik för desamma? Antonssons vurmade för Daddys hälsa är verkligen rörande. Föreställ er följande: Säg att någon plötsligt skulle börja rota i Daddys egen historia. Han anklagades ju för sexuella övergrepp å sin dotter. Han är visserligen frikänd, men det vet man ju hur det är med det svenska rättsvsendet, fullt av konspirationer. Låt oss säga att någon skulle börja publicera förundersökningarna mot Daddy. Familjerättens uttalanden, alla förhör med honom och med kvinnan som anklagade honom, alltså hans dotters mamma. Låt oss sedan säga att någon skulle ringa upp mammans nya pojkvän, eller någon henne närstående, och intervjua denne om vilken hemsk människa Daddy är och hur fantastisk mamman är. Och sedan sprida allt detta på nätet öppet för allmänheten. Påstå att trots att Daddy är frikänd så är han egentligen skyldig till de där övergreppen. Tänk er hur dåligt Daddy skulle må då. Så förstår ni kanske vad Flickorna i Bjästa går igenom när Daddy tar ställning för gärningsmannen. Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 14.13 8 kommentarer lördag 3 april 2010 Nystartad blogg: Sanningen om Daddy Några vettiga människor verkar ha startat upp en syster-blogg till SOMA! Den ägnar sig åt att ifrågasätta Daddys ställningstaganden mot feminister, i Bjästa-fallet med mera. Friare debatt, med andra ord! Jättekul, tycker vi och önskar dem lycka till. Läs SoD-bloggen här Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 11.35 6 kommentarer torsdag 1 april 2010 Angående anonymitet Angående den här anonymitetsdiskussionen som pågått här på bloggen under flera inlägg så får ni gärna diskutera anonymitet och dess för-och-nackdelar, men vi vill påminna om några grundläggande saker: 1. Här får man vara så anonym man vill. Vi vill således inte se några hetsjakter här som skymtat på andra håll. 2. Ingen av oss vet varför någon annan väljer att vara anonym, således bör vi heller inte fördöma andra anonymitet. Påhopp i stil med "du är bara feg som inte vågar skylta med ditt namn" och liknande, undanbedes. 3. Det spelar ingen roll varför någon väljer att vara anonym. Det är den personens val och det får vi andra respektera. Vill man inte debattera med folk som man inte vet namn och personnummer på, såbehöver man inte det, men att först ge sig in i diskussionen och sedan anklaga andra för att vara fega/anonyma/dylikt är bara dumt. 4. Diskussioner som går ut på att bestämma vem som är mest/minst anonym är totalt meningslösa. För oss som driver SOMA är de flesta av er som skriver i kommentarsfälten mer eller mindre lika anonyma. Det spelar liksom inte så stor roll om man kallar sig "Johan Johansson", "Eva Andersson" eller kort och gott bara "Anonym". 5. Vi eftersträvar ett trevligt debattklimat här på bloggen. Vårt syfte är inte att begränsa er i era diskussioner. Så länge man håller sig inom lagens ramar är man välkommen med det mesta. Det blir ju dock ack så mycket trevligare om vi kan bestämma oss för att utgå ifrån att alla debattörer är lika värda, anonyma eller ej, och har samma rätt att uttrycka sin åsikt. Fortsätt gärna debattera, men gör det med ömsesidig respekt för era meddebattörer! Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 15.55 3 kommentarer Monica Antonsson stänger sin första blogg för allmänheten Sanningen Om Monica Antonsson kan nu kostatera att Antonsson stängt sin första blogg för allmänheten. "Tala om vem du är om du brukar läsa den här bloggen!" står det om man försöker gå in på den. SOMA-bloggen uppmanar till aktsamhet gällande att lämna ut sin identitet till Monica Antonsson. Upplagd av Sanningen om Monica Antonsson kl. 11.21 19 kommentarer